Annons:
Etikett04-konst-och-eget-skrivande
Läst 3379 ggr
Sehvrin
2007-12-12 00:42

Ondskans Reservat - när ondskan måste räddas

Jag tänkte dela med mig av en av de berättelserna jag håller på med. Jag har ingen aning om hur lång den kommer bli, men detta är i alla fall första delen och jag ska försöka uppdatera med en ny del varje tisdag (efter berättarkvällarna, dvs jag kommer göra ett uppehåll över Jul)
Ondskans Reservat
Del 1

 Hon var full av förväntan, och nervositet, för det var första gången hon skulle åka in i Reservatet. Visst, det var en sanning med modifikation för hon hade varit i utkanten förut, ja, första gången hon hade satt sin fot innanför Reservatets gräns var redan under hennes tredje skolår. Sedan dess hade hon varit där ett antal gånger, speciellt under den senare tiden av sin utbildning. Men alla föregående gånger hade varit till utkanten, max ett par hundra meter från gränsen och med mycket begränsad rörelsefrihet, denna gång var dock annorlunda. Efter flera års studier till ekolog och ytterligare ett antal år av specialisering på "mörk ekologi" var det äntligen dags för henne att få åka in i hjärtat av det som i folkmun kallades för Reservatet eller Ondskans Reservat.

Samtidigt i Reservatets innersta del, i en borg som utstrålade sådan ondska att man bara kan anta att den byggdes för ett syfte och det syftet var att se ondskefullt ut, satt Reservatets Härskare, eller Fursten som han föredrar att kalla sig själv, på sin svarta tron och hade tråkigt. Inte nog med att han hade tråkigt, han var sur också och allt var Avtalets fel: Avtalet som hade slutits med blod för så många decennier sedan: Avtalet som hade fått ut honom ur isoleringscellen i det gudsförgätna fängelset: Avtalet som hade gjort honom till härskare över detta Ondskans rike. Det fördömda Avtalet fyllt med restriktioner och skyldigheter. Det Fursten helst ville göra nu var något lagom ondskefullt, som att sända sina trupper att bränna ned en by eller kanske ta över världen. Dock fanns det problem med båda idéerna: Den senaste hade han inte resurser för, inte än iallafall och genomförde han sin första idé skulle han försätta sig i en situation som han just nu fann värre än tristess: Han skulle ha följt Avtalet.

– Ahem, hostade någon diskret. Fursten väcktes ur sina tankar. Framför honom stod hans rådgivare, en medelålders man med runda glasögon och den obligatoriska svarta hovuniformen.

– Åh Store Härskare, sa rådgivaren och gick ned på knä. Fursten drog sig till minnes varför han gillade den här mannen, det var av samma anledning som rådgivaren lyckats jobba här så länge, hela tre år: Han kunde spela teater och han visste vad som passade sig.

– Jag är här för att avlämna dagens rapport, fortsatte rådgivaren: Idag kommer en delegation från Regeringen…

– Bra! avbröt Fursten. Sänd ut mina trupper att möta dem och säg åt dem att inte ta några fångar.

– Men…

– Du hörde vad jag sa! Fursten var en man som inte gillade när man sa emot honom och klok som rådgivaren var försökte han aldrig säga emot mer än en gång:

– Ja, Härskare, sade han och gick ut för att skicka ut trupperna.

Fursten kände sig på mycket bättre humör nu: Att anfalla delegationer ingick inte i Avtalet och det var även något Regeringen inte uppskattade. Han tittade ut och beundrade de mörka åskmolnen som låg över borgen och Fursten hade en känsla av att nu kunde dagen bara bli bättre; tänka sig vad fel han hade.

(Ni får ursäkta formateringen, det blir inte helt bra när man kopierar in från Word)

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Annons:
EmmaG
2007-12-12 16:50
#1

Väntar med späning på fortsättningen! Förvånad

// Emma, aka Althea

Rockerland - En blogg för oss tjejer som är rock/metalheads
Altheatrollets blogg - En blogg för geeken

moondancer
2007-12-17 12:49
#2

väntar också på fortsättningen med spänning…men måste säga att den gör sig bättre runt 'lägerelden'

//Olle
Sajtvärd för svensknatur.ifokus, miljö.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2007-12-18 22:58
#3

Tyvärr blir det ingen uppdatering idag, har haft fullt med tenta-p, kendo och julstök. Så nästa del får vänta tills nästa år (för jag tänker inte låta moondancer läsa den innan jag berättat den, den här gången =P )

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

moondancer
2007-12-19 10:15
#4

Meh…vad ond du är:P

//Olle
Sajtvärd för svensknatur.ifokus, miljö.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2008-11-09 21:15
#5

Äntligen har jag orkat ta mig tid och slängt ihop del 2 (del 3 borde inte ta så lång tid, för då är det några som blir sura på mig ^^')

Del 2

Landskapet hade förändrats snabbt efter att de hade passerat muren, som med sina strategisk placerade skyttetorn höll ondskan på plats. På deras vänstra sida bredde nu Ödeslätten ut sig med sitt karaktäristiska röda damm och torra gräs. Borta i fjärran syntes rök; bränder var inget ovanligt på slätten men orsaken var sällan den samma från en gång till en annan. Elden som nu spred sig över slätten skulle lika gärna kunnat startats av blixten som av en sur drake och allt där emellan och lite till. På deras högra sida låg Den Lömska Skogen vars träd gärna såg till att olycka drabbade alla som närmade sig dem. Som tur var fanns det ett rejält säkerhetsavstånd mellan skogen och vägen. Och långt bortom det första fordonet i konvojen låg deras mål, Furstens borg, under mörka åskmoln.

Till slut lyckades hon äntligen slita blicken från landskapet och tittade närmare på konvojen hon åkte med: Den hade gett sig av mitt i natten och då hade hon varit för trött för att lägga märke till något alls och hon hade somnat nästan innan hon hade satt sig. När hon hade vaknat hade de befunnit sig precis utanför Reservatets gräns och hon hade varit allt för intresserad av omgivningen för att lägga märke till något annat. Men nu granskade biologen konvojen: Den bestod av fyra tunga militärfordon och hon satt i den näst sista. Fordonet framför det hon satt i var en lastbil som innehöll det mesta av hennes utrustning, vad den mer transporterade visste hon inte och hon var inte nämnvärt intresserad av det heller. Alla fyra fordon bevakades av ett flertal vältränade och tungt beväpnade soldater, åtminstone såg de vältränade ut i hennes ögon. Hon tröttnade snabbt på att titta på konvojen och vände blicken mot sina medpassagerare. Det satt sex personer i fordonskupén: På sätena mitt emot henne satt tre militärer med bistra miner som förmodligen skulle föreställa livvakter, även om hon tyckte att de påminde mer om fångvaktare. När hon började granska de sista två av hennes färdkamrater brände det till av avsky inom henne. Det var inte mycket i världen som hon hatade, men det de var var en av de sakerna och hon hade svurit på att motverka dem med allt som hon hade. De i sin tur hade säkerligen svurit en liknande ed för att förgöra Reservatet: De två sista passagerarna var alviska byråkrater. Alverna hade redan från början motsatt sig grundandet av Reservatet, men trots deras stora inflytande över människornas världregering hade de inte kunnat förhindra det och nu kämpade de hårt för att få det nedlagt. Biologen, liksom många andra, misstänte att huvudorsaken till Reservatets grundande inte var bevarandet av den naturliga, och onaturliga, mångfalden och balans utan…

Längre än så hann hon inte stanna i sina egna tankar för ljudet av skottlossning ryckte henne bort från dem. Utanför skrek folk varningar och order vart om varandra. Sedan exploderade något och hennes värld snurrade runt för att sedan bli svart.

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2009-05-03 20:20
#6

Woho! Här kommer äntligen del 3!

Del 3

Fursten satt nöjd på sin tron och njöt av stillheten och den ondskefulla atmosfären inne i det stora tronrummet. Han tyckte verkligen om att få vara helt ensam då och då, eftersom det var så mycket enklare att komma på ondskefulla planer när det inte var en massa folk omkring som krävde att man skulle fatta beslut hela tiden.

- Herre! sade en av vakterna vid huvudingången till tronrummet. Din rådgivare önskar att få träffa dig omedelbart!
- Släpp in honom. Fursten kände sig inte alls lika nöjd längre nu när han blivit störd.

Dörrarna slogs upp dramatiskt och in tågade rådgivaren. Efter honom följde två vakter som eskorterade, och stöttade upp, en ung kvinna som verkade väldigt mörbultad: Hon hade ett bandage runt huvudet, vänsterarmen i en mitella, haltade rejält och såg väldigt förvirrad ut (senare skulle Fursten lära sig att hon alltid var mer eller mindre förvirrad).
- Vad… började Fursten men blev snabbt avbruten:
- Jag är hemskt ledsen, min Furste. Jag vet att vi har svikit dig, sa rådgivaren, som hade knäböjt inför tronen, med ett dramatiskt tonfall.
- Jag menar…
- Jag vet, avbröt rådgivaren igen, Ni beordrade oss att skydda delegationen och se till att de skulle ha kommit hit för flera timmar sedan.
- Eh… ja, självklart. Fursten började förstå vad det hela handlade om: Han hade enligt sin rådgivare fattat Ett Dåligt Beslut, troligen det om att döda alla i delegationen, och nu sade både rådgivarens tonfall och blick: "Herre, ni har klantat till det, igen. Spela med så kommer ingen att märka något." Senare skulle ingen av dem låtsas om att händelsen någonsin ägt rum.
- Men ack, fortsatte rådgivaren i samma dramatiska tonfall som innan, när den trupp vi sänt ut nådde delegationen var det för sent: Rövare och banditer hade överfallit dem och vår trupp försökte fånga förövarna, men de lyckades smita, dock inte utan betydande förluster. Tyvärr led även vi av mindre förluster.
- Och delegationen? undrade Fursten.
- Ack ja, endast en person överlevde; denna kvinna, sade rådgivaren och gjorde en gest mot den mörbultade kvinnan. Hon är biolog och ska ingå i den grupp som ska utvärdera Reservatets framtid.
- Ah… Fursten förstod nu varför det hade varit Ett Dåligt Beslut att döda alla i delegationen. Ja, då är det väl bara att eskortera henne till forskningsstationen?
- Det är bara ett problem, svarade rådgivaren. Vi har inte kunnat få kontakt med de andra forskarna på över en vecka och vi vet inte vad som hänt med dem. Jag skulle starkt avråda Er från att skicka iväg henne innan vi vet vad som har hänt.
Fursten begrundade detta en kort stund och bestämde sig sedan för att göra det han brukade göra med de flesta administrativa frågor: Överlåta dem till rådgivaren.
- Nåväl, sätt henne i Gästrum 3, beordrade han.

Gästrum 3 var egentligen precis lika mycket gästrum som Cell 3 - faktiskt så var de båda samma rum. Det enda som skiljde dem åt var när Cell 3 tjänade som Gästrum 3 hade någon ställt in ett litet runt bord med en söt lampa och hängt upp ett par (nästan) vita spetsgardiner i fönstret.

Medan vakterna eskorterade bort Biologen till hennes inkvartering reste sig rådgivaren och gick fram och började prata lågmält med Fursten:
- Vi har ett annat problem, sade han allvarligt. Det som dödade flest personer, inklusive två alviska delegater, var inte våra vapen.
Fursten höjde på ena ögonbrynet, och rådgivaren fortsatte:
- Enligt redogörelsen från våra soldater så exploderade lastbilen i konvojen efter att ha tagit emot flera skottsalvor. Smällen dödade även tre av våra män, men det är inte det som är det största problemet: Jag har gått igenom alla listor över vilken utrustning konvojen hade med sig, både en, två och tre gånger. Inget av det som var registrerat borde ha skapat en sådan explosion.
- Så vad tror du? frågade Fursten.
- Jag tror att någon döljer något för oss.

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Annons:
[Angel88]
2009-12-01 03:03
#7

Mer!! Mer, Mer mer mer mer mer mer mer !!!

moondancer
2009-12-01 12:19
#8

#7 Håller med, har inte hört om OR på läääänge!

//Olle
Sajtvärd för svensknatur.ifokus, miljö.ifokus och studier.ifokus

Flickan
2010-02-12 12:25
#9

mer, mer mer. jag vill veta vad som händer!

[Nenn]
2010-02-12 22:34
#10

Haha.  Den är ju jätterolig.Glad  Håller med.  Väntar ivrigt på fortsättningen.

Sehvrin
2010-02-13 10:08
#11

Vad roligt att ni tycker om den, Skrattande Jag har tyvärr haft lite problem med inspirationen ett tag nu, men ska börja läsa en kurs som kanske kan ge en del inspiration Glad

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2010-02-24 17:30
#12

Goda nyheter! Del fyra är klar Skrattande Trevlig läsning!

Del 4

Rådgivaren var förvånad över hur väl deras nya gäst hanterade situationen: En timme efter att Biologen hade blivit eskorterad till cellen… uhm… gästrummet. hade han gått med en kanna te för att se hur hon hade det. När han kom till gästrummet hade han vridit om den stora nyckeln till dörren - gästerna var inlåsta för deras egen säkerhets skull, sas det i alla fall - och gästrumsdörren hade glidit upp med det ordinarie halvhemska gnisslandet. Innanför dörren hade Rådgivaren hittat Biologen ståendes på gästrummets bädd och granskandes väggen. Först hade han trott att hon försökte hitta en väg ut ur rummet, men sedan hade han lagt märke till luppen och hennes glittrande ögon samt att hon entusiastiskt utropade: "Titta! Ni har gråslem här!" när hon upptäckte honom (vilket var 2 minuter och 26 sekunder efter att han hade klivit in i rummet).
- Gråslem? sa Rådgivaren undrande.
- Ja, titta här! Jag har aldrig sett en så stor förekomst! utbrast Biologen. Rådgivaren tittade närmare på väggen, rättade till sina glasögon och tittade igen. Hur han än försökte kunde han inte se något annat än välbekant, gråfuktig sten.
- Gråslem? sa han igen, den här gången med en tvekan i rösten som tycktes ifrågasätta Biologens mentala hälsa. Biologen suckade djupt när hon insåg att hennes åhörare inte hade nån koll alls.
- Gråslem är en alg som trivs på fuktiga, dunkla platser som omgivs av ondska, förklarade hon. Förutom här finns den bara kvar på en handfull platser runt om i världen, och då inte i samma utsträckning som här. Nöjd med sin upptäckt, och sin förklaring, tog Biologen emot den kopp te som som erbjöds henne.
- Vet du? sa Biologen efter att ha sippat försiktigt på teet. Livscykeln hos gråslem är faktiskt väldigt intressant. Det börjar med att…
- Borde inte Ni vila? avbröt Rådgivaren torrt och tittade menande på hennes skadade arm.
- Jo, men… jag låg i sängen och tänkte sova då jag fick syn på den där gråa fläcken. Biologen pekade på ett ställe på väggen som i Rådgivarens ögon såg likadan ut som resten av väggen. Han lät bli att kommentera detta.
- Jag var tvungen att titta närmare, fortsatte Biologen med ett tonfall som nästan kunde ha övertygat Rådgivaren. I alla fall om han inte hade vetat att det handlade om att titta på grått slem.
- Var fick Ni luppen ifrån? Jag trodde all utrustning förstördes i attacken? Rådgivaren var trots allt en vis man och gjorde ytterligare ett försök att byta samtalsämne.
- Luppen? Den har jag alltid med mig. Hon skakade lite på luppen för att visa att den hängde i en rem runt hennes hals. Dessutom är den väldigt hållbar, la hon till med väldigt nöjd min, sen blev hon plötsligt allvarlig:
- Har ni fått nån kontakt med de andra än?
Frågan som Rådgivaren hade väntat på: Om de hade fått kontakt med personalen på forskningsstationen ännu. Svaret på frågan var enkelt -"nej"- men till skillnad från sin herre var Rådgivaren inte ond, utan svarade med en annan, lite mer hoppingivande sanning:
- Vi försöker fortfarande få tag i dem.
- Ok, tack för teet. Biologen gav tillbaka tekoppen och försökte verka oberörd, men det sken igenom rejält att hon inte var det och var orolig för de andra forskarna. Jag tror jag ska ta och vila nu.
Så Rådgivaren hade tagit teet och lämnat rummet genom den gnisslande dörren och låst om sig (ingen vet vad eventuellt upprörda kvinnor skulle kunna få för sig att göra). Han vandrade nu genom borgens korridorer mot kommunikationsrummet för att se om de för att se om de lyckats upprätta kontakten ännu, för han hade en gnagande känsla av att hans liv skulle bli allt mer komplicerat ju längre Biologen stannade.

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Sunrise
2010-02-27 22:05
#13

Yay! Jättebra… Väntar ivrigt på mer!

Annons:
Flickan
2010-03-01 21:19
#14

mer,mer,mer

Sehvrin
2010-04-13 00:39
#15

Good news everyone! Nästa del är här och det tog inte ens två månader Flört. Det är dessutom dubbelt så långt som de tidigare delarna Tungan ute

Del 5

Livet är inte rättvist, inte ens om man är härskare över världens sista rena ondska. Furstens dag hade börjat dåligt, blivit sämre när tecken började tyda på en hemlig plan mot Reservatet och blivit än värre när de hade fått en biolog på halsen. Dåliga dagar var dock till för att genomlidas. Hemliga planer var till för att uppdagas och slå ned på med all sin vrede. Men det tredje problemet hade till synes ingen lösning. Biologen skulle egentligen föras till forskningsstationen snarast, men de hade fortfarande inte fått kontakt med de andra forskarna. Det kunde förstås vara så att de fått fel på sin kommunikationsutrustning, men Fursten kände sitt rike så pass väl att han visste att minst tre andra alternativ var betydligt troligare: Antingen så var de döda eller så felade kommunikationsutrustningen och de var döda. Det tredje alternativet som var troligare än enbart felande utrustning var att något hade drivit forskarna över galenskapens rand. Fursten hoppades att så inte var fallet, för det var så mycket jobbigare att städa upp och förklara sig när en person som inte tillhörde Reservatet gick och blev galen än när de gick och dog.

Fursten drog sig tillminnes den gången en alvisk ämbetsman hade råkat gå vilse i Borgens karga trädgård. Hur han hade lyckats med det var det ingen som visste, men när man väl hittade honom trodde han sig vara ett brinnande träd. Ämbetsmannen hade varit panikslagen, eftersom eld är det träd fruktar mest, och hade skrikit åt folk att hjälpa till att släcka elden. När Fursten hade kommit för att inspektera situationen hade han gjort sitt bästa för att hjälpa alven att släcka den: han hällde ut ett glas vin över honom och när han konstaterade att det inte hjälpte och att ämbetsmannen fortfarande skrek panikslaget hade han gått därifrån och lämnat över ansvaret för ämbetsmannen åt sin dåvarande rådgivare.

Pappersarbetet efter den händelsen hade varit allt annat än trevligt, och det fördömda Avtalet krävde att han personligen gjorde det. Två hela dagar hade det tagit att fylla i alla blanketter, inklusive en (i tre exemplar) som verkade specialgjord just för den aktuella händelsen. På den blanketten hade han varit tvungen att förklara varför den alviske ämbetsmannen hade stunkit vin när han kommit ut ur Restervatet. Fursten hade diktat ihop en historia om ett stort fylleslag som ingen trodde på, men som inte heller någon kunde motbevisa. Förutom allt extra pappersarbete hade de även tagit pengar från Reservatets anslag för att bekosta vården av ämbetsmannen, samt kemtvätt av hans kläder. Det hela hade gjort att Fursten hade varit på dåligt humör flera veckor efteråt - Nu när han tänkte efter var det nog i samband med det som han avskedade sin dåvarande rådgivare.

Nä, det var mycket smidigare när folk dog istället för att bli galna. Alla visste att det fanns en viss risk att dö om man färdades inom Reservatets gränser. Det var aldrig någon som bråkade över ett dödsfall, förutom vissa alver som tydligen trodde sig vara odödliga på alla sätt och vis. Trots det så innebar ett dödsfall av en utomstående person i Reservatet att max två blanketter (i tre exemplar) behövdes fyllas i. Det var mycket mindre pappersarbete än om någon blev galen och mycket mer tid att göra upp planer för världsherravälde.

Så Fursten hoppades på att forskarna var döda. Han skulle visserligen inte ha något emot om de fortfarande levde och var vid sina sinnes fulla bruk; det skulle lösa ett av hans problem, men oddsen talade emot den kombinationen. Om de var döda så kvarstod problemet med Biologen. De kunde inte bara göra sig av med henne, eftersom hon skulle vara med och göra den utvärdering som skulle avgöra Reservatets framtid.

Fursten tittade ut genom ett av arbetsrummets fönster och såg hur kvällssolens varma färger omfamnade hans mörka, kalla och dystra rike. Han tänkte tillbaka på gamla tider då ondskan hade fått härja fritt i världen utan några fördömda Avtal när det knackade frågande på dörren.
- Stig in! Rådgivaren klev försiktigt in i rummet och med sig hade han ett stort, brunt kuvert som han räckte över till Fursten:
- Dagens pappersarbete, Herre. Fursten tittade bittert på kuvertet:
- Det är tjockare än vanligt, konstaterade han.
- Jag är hemskt ledsen för det, Furste, ursäktade sig Rådgivaren. Incidenten med delegationen måste rapporteras och fylls inte pappersarbetet i och skickas iväg idag kommer det bli dubbelt så mycket att göra senare.
Det var ytterligare en sak som Fursten gillade hos sin nuvarande rådgivare: Han kunde alla regler och lagar som rörde Reservatet och hade inte något emot att utnyttja de kryphål som fanns. På så sätt hade han fått ner pappersarbetet till ett minimum.

Fursten tog emot kuvertet utan klagomål; han hade ignorerat Rådgivarens råd tillräckligt många gånger för att veta att det var en dålig idé. Medan han plockade upp papprena på skrivbordet, som var tomt som när på ett set med skrivdon och en svart katt som blängde surt på honom när han försiktigt föste undan den, bad Fursten Rådgivaren att rapportera om läget i riket.

- Förutom incidenten med delegationen är det relativt lugnt just nu. Rådgivaren tog fram och tittade i sin anteckningsbok. Det har skett en mindre räd i en av de nordöstra byarna och ett tjugotal personer har rapporterats saknade i skogarna och träsken den senaste veckan. Störningsnivån ligger på ett minimum, men vi kan fortfarande avvakta och se ett par dagar innan vi måste vidta åtgärder. Drakarna har fortfarande inte visat tecken på aktivitet sedan utomgränsräderna för tre veckor sedan. Vi frågade forskarna vad de trodde om det för drygt en vecka sedan och de trodde att det skulle ta lång tid för dem att smälta maten så som de, jag citerar, "gluffsade i sig". Så vi behöver inte oroa oss riktigt än. Det var förövrigt sista gången vi hade kontakt med forskningsstationen.
- Så vi har fortfarande inte lyckats återupprätta kontakten med dem? undrade Fursten.
- Nej, tyvärr inte, Furste. Vad ska vi nu göra med vår gäst?

Reservatets härskare svarade inte direkt, utan tog och kliade den svarta katten förlåtande bakom örat och låtsades fundera. Han visste givetvis redan vad som skulle göras härnäst, de planerna hade han gjort klart för flera timmar sedan. Det var dock aldrig vist att spela ut sina kort för snabbt, inte ens för Rådgivaren som var så nära en "högra hand" som Fursten någonsin skulle få. När katten hade förlåtit honom för det tidigare bortfösandet tom han till orda:

- Du ska leda en expidition till forskningsstationen. Ta med dig Biologen och tio soldater. Om allt är väl lämnar ni henne där, om inte: Se till att skydda henne och ta reda på vad som hänt de andra forskarna.
- Något mer, Herre?
- Nej. Gå och förbered expeditionen, jag vill att ni ska vara redo att bege er tidigt imorgon.
Rådgivaren bugade och lämnade rummet. När dörren stängdes igen tog Fursten och började med pappersarbetet, alltmedan han fördömde Avtalet och sin dåliga dag.

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

moondancer
2010-04-13 11:22
#16

Yay, ny del av OR på rekordtid Tungan ute

//Olle
Sajtvärd för svensknatur.ifokus, miljö.ifokus och studier.ifokus

Caramelbrownie
2010-04-13 15:47
#17

Wow wow wow, MER!

Att skriva, är att måla med ord...

medarbetare på Fantasy iFokus

[Nenn]
2010-04-14 00:26
#18

#15 Haha nice.Glad

Sunrise
2010-04-14 22:07
#19

Underbart! :D

bea28
2010-04-14 23:52
#20

Helt underbart :D

Annons:
Flickan
2010-07-20 00:20
#21

mer,mer,mer!!!!

moondancer
2010-07-20 00:28
#22

Hihihi, håller med #21

//Olle
Sajtvärd för svensknatur.ifokus, miljö.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2010-07-21 21:25
#23

#21+22 Just nu är det för bra väder ute för att jag ska lyckas komma i nån bra stämning, men jag ska snart försöka skriva vidare. Men sen är ju problemet att jag inte vill spoila för Moondancer Flört Han går ju på berättarkvällarna där jag brukar berätta dem innan jag postar här och just nu har vi sommarlov från dem…

Jag kanske skulle kunna försöka komma ihåg hur julberättelsen (som utspelade sig i Reservatet) jag berättade en gång, även om det är fel årstid Tungan ute (Som lite pausunderhållning kanske det funkar Flört)

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2011-09-21 23:41
#24

Äntligen en ny del. Den här gången ska jag inte säga nåt om när nästa del kommer… Numera lägger jag också ut Ondskans Reservat på min blogg: http://www.fantasyforum.se/blog.php?86-Sehvrin Just nu ligger det bara fem delar där, men de har nåt som inte finns när jag lägger ut dem här: En titel för varje del Tungan ute

Eftersom jag gillar er här inne så mycket så får ni här del 6 innan jag lägger upp den på bloggen Flört

Del 6

Det här var nog den mest segstartade expeditionen som Kaptenen någonsin varit med om. Då hade han ändå jobbat i Reservatets armé längre än de flesta andra. I hela sju år hade han lyckats hålla sig i liv, och det var mer än tillräckligt för att göra sig förtjänt av kaptensgraden. De hade inte ens lämnat Borgen och redan nu stod Kaptenen och fem av hans män redo med vapen och uppmärksamheten riktad mot en av Borgens många källaringångar. Ytterligare två stod med de öppna dörrarna, redo att stänga dem på kommando.

Allt hade börjat ett par timmar tidigar. Kaptenen hade skickat iväg en av de yngre soldaterna för att hämta Biologen, då det borde ha varit ett okomplicerat uppdrag. Samtidigt hade han sänt en av sina mer erfarna män, någon han visste han kunde lita på, efter Rådgivaren. Denna rådgivare hade visserligen inte gjort något som visat på att han var opålitlig, men Kaptenen hade som tumregel att inte lita på dem som jobbade med Reservatets administration och politik. Men som vanligt hade Furstens högra hand uppvisat oklanderligt beteende och mött sin eskort i trappan. Även om Kaptenen var imponerad över mannens koll och kontroll när det gällde arbetet, så ändrade det inte det faktum att han inte litade på honom: Oavsett vad man arbetade med så var det inte för alla goda gärningar man gjort i sitt liv som man befann sig i Reservatet. Undantaget skulle väl då vara de fåtal forskare som bedrev forskning där, men de var alla mer eller mindre galna.

När Rådgivaren hade anslutit sig till dem hade Kaptenen sett till att de var redo för att ge sig av så fort de två sista medlemmarna av expeditionen hade anslutit sig. Sedan hade de väntat. Och väntat. Och väntat. Efter en halvtimme hade den unga soldaten kommit tillbaka - utan Biologen.
- Var är hon? hade Kaptenen undrat.
- Um… Hon sa att hon behövde packa ihop lite saker så… eh… jag gick iväg för att göra ett annat ärende under tiden och när jag kom tillbaka var hon spårlöst försvunnen. Jag var bara borta i fem minuter, jag svär!
Den unga soldaten hade varit på bristningsgränsen. Kaptenen hade kännt hur en huvudvärk kommit krypande: Varför kunde aldrig något vara enkelt? Men ja, Reservatet var inte kännt för att var någon enkel arbetsplats.
- Okej mannar, så här gör vi! Du, Kaptenen hade pekat på den unga soldaten, stannar här med mig och herr rådgivare. Resterande letar efter Biologen. Troligast är att hon finns nånstans. Vi begränsar sökandet till innanför murarna. Lyckas ni lokalisera henne i en farlig zon, återvänd hit så gör vi en gemensam insats för att få ut henne därifrån. Vi samlas här igen om tre kvart. Sätt fart!
De åtta soldaterna hade skyndat sig in i Borgen för att påbörja sökandet.
- Och när det gäller dig, hade Kaptenen sagt till den unga soldaten, så kommer vi vidta disciplinära åtgärder efter att det här uppdraget är slutfört. Tills dess kommer din uppgift vara att hålla ett öga på Biologen oavsett vad som händer. Förstått?
- Ja, sir!
I sitt huvud hade Kaptenen lagt till "Förutsatt att vi hittar henne och hittar henne oskadd."

Tre kvart senare hade alla soldater varit tillbaka, men utan Biologen. Däremot trodde de sig ha lokaliserat efter att kartlagt hennes aktiviteter. Det hade visat sig att hon först hade tagit sig till köket och samlat ihop burkar. Kökspersonalen hade tyckt att detta var lite underligt, men de hade ju hört ryktet om att det fanns en forskare i Borgen och "de är ju som de är". Sedan hade hon tagit sig till Borgens viktigaste förråd och charmat till sig en flaska med den starkaste dryck som stod att finna i Reservatet, ja, i den här delen av världen till och med. Källarästaren hade varnat henne för att den inte hade någon angenäm smak, men då hade hon svarat: "Äh, det gör inget. Jag ska ändå inte dricka det." Efter det hade Biologen stannat och pratat lite med honom och hon hade berättat att hon höll på att samla ihop utrustning eftersom all hennes hade blivit förstörd. Någon gång under samtalet hade Källarmästaren nämnt ett förrådsrum nere i källaren. I det förvarades gammal utrustning som lämnats kvar då forskarna hade flyttat till Forskningsstationen. Efter att det hade nämnts hade Biologen verkat distraherad och avslutat samtalet snabbt och bett Källarmästaren att hålla ett öga på hennes burkar och hennes sprit medan hon gick på ett ärende. Således hade soldaterna dragit slutsatsen att hon befann sig i förrådsrum OA27. Problemet var att hela källaren var klassad som farlig zon. Kaptenen hade skickat den unga soldaten och en till för att hämta ut Biologen, medan de kvarvarande skulle förbereda för deras återkomst.

Så nu stod de här utanför källaringången, redo att skjuta vad än för hemskheter som kunde följa efter deras kamrater. Väntan framför den mörka öppningen var lång, men till slut hördes ljudet av springande steg som kom närmare och närmare. Strax akompanjerades stegen av ett vrål:
- UUUUR VÄÄÄGEEN!!!
Först ut ur källaren var en svart katt som sprang som skjuten ur en kanon. En handfull sekunder efter det kom Biologen och de två soldaterna utrusande från mörkret. Deras famnar var fulla av gamla böcker och något som bara kunde vara gamla, vetenskapliga mätinstrument, med tanke på alla skruvar, rattar, knappar och kugghjul. Alla tre sprang förbi soldaterna som stod på vakt och det var då resten såg horden med råttor: Stora, svarta bestar - vissa större än katten som rusat ut ur samma öppning tidigare - som välde fram i den mörka gången i jakt på de byten som nyss undsluppit dem.
- Stäng dörrarna! röt Kaptenen. Med stor möda lyckades de få igen dörrarna och hålla de flesta av råttorna bakom dem. Några av de vidriga kräken hade dock lyckats ta sig förbi.
- Sikta. Skjut!
En välriktad skottsalva gjorde processen kort med dem. Kaptenen beordrade sina män att få undan de döda råttorna från borggården. Sedan tog han ett djupt andetag och gick fram till Biologen som satt och flämtade på marken omgiven av högar av det som hon och de två soldaterna fått med sig upp ur källaren.
- Och vad tror du att du håller på med? undrade Kaptenen så behärskat han kunde, vilket i nuläget inte var så behärskat. Biologen tittade upp mot honom och såg så glad ut att hon omöjligt kunde ha uppfattat hans irritation.
- Vi har hämtat utrustning! Hon slängde en snabb blick på högarna omkring henne. Och böcker!
- Och varför behöver du utrustning på den här expeditionen vars syfte är att ta dig till Forskningsstationen där de redan har utrustning som med all säkerhet dessutom är modernare än den du hittat?
- Jamen all min utrustning förstördes och om vi skulle hitta nåt jätteintressant innan vi kommer till Stationen så skulle jag behöva göra de första, viktiga fältundersökningarna och då skulle inte jag vilja stå utan utrustning. Skulle du?
Kaptenen stod mållös inför detta svar. Han kände hur ilskan kokade upp men sedan pös den bara ur honom, likt luften ur en trasig ballong. Borde han inte lärt sig vid det här laget? Forskarna som kom till Reservatet var som de var. Det gick sällan att resonera med dem och det var ingen idé att bli arg på dem, för de lyssnade ändå inte. Han gav upp och vände sig till den unga soldaten som stod brevid Biologen. Så lade han handen på soldatens axel och sa:
- Lycka till!
Sedan tecknade han åt den andra soldaten som varit med och hämtat Biologen i källaren att följa honom och så gick han för att se till att den här eländiga expeditionen äntligen kom iväg. Eftersom alla nu var på plats så gick det snabbt och de var iväg inom en kvart.

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Aribigga
2011-10-10 21:03
#25

More :D

lurvponnyn.vimeddjur.se

Sehvrin
2011-10-27 16:02
#26

Nu finns del 7 ute: http://www.fantasyforum.se/entry.php?40-Ondskans-Reservat-Del-7-Knack-knack!-Vem-d%E4r

Orkar inte lägga ut den här då det kräver lite omformatering för att få det lättläst Flört

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Sehvrin
2011-11-02 22:38
#27

Och här kommer del 7.5 som inte riktigt passade in i förra delen och inte kommer passa in i nästa del heller:

Del 7.5: Utkastad

Kort, men jag hoppas att ni uppskattar den ändå Flört

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: