Välkommen!

Inte bryter du mot några regler, egna fantasyberättelser är varmt välkomna. Du kan välja att publicera dem öppet (som du gjort nu) eller gå med i vår dolda grupp Författartorget.

Jättebra! Jag vill gärna läsa en fortsättning!

här kommer en del till, den fortsätter där första delen tog slut :)

Medan druiden gick mot sin destination kände han alla stadens vulgära lukter tränga sig in. Han kände stanken av svett och hur smedjor jobbade med olika metaller. Men det fanns mindre vulgära lukter som stekt kött av olika sorter, Det hade varit längesen han var i en storstad. Men hur ofta han än besökte städer kunde han ändå inte känna ro i dess samling av sten och träkonstruktioner. Druiden nådde fram efter att hållit på med en timme att navigera sig genom staden förbi alla kärror, åsnor, hästar, folk och soldater. Trots att det inte var krigstid så var det ändå högre beredskap än om det var fred. Regnet fortsatte regna med mindre uppehåll. Druiden ställde sig framför värdshuset som budbäraren hade sagt att mötet skulle hållas. Han gick fram till halvorchen, som var dörrvakt. Halvorchen som hade som vanliga orcher ett bistert ansiskts utryck och med en stor påk i handen. Druiden gick förbi utan att slänga så mycket som ett ögonkast på jätten med påken i handen. När han kom in i den rökfyllda lokalen fylldes hans lungor av en skön värme från kylan. Druiden tog sig förbi alla gäster och borden i lokalen fram till bardisken. Bartendern var fullt upptagen med några bråkiga dvärgar som bråkade om hur stora dvärgkvinnor skulle vara. Druiden tittade runt i lokalen och såg på folk som spelade kort, tärning eller bara satt och pratade om saker och ting i världen. I en hörna stod det ett par musikanter som spelade en lugn ton som knappt hördes av höga rösterna och skratten. Bartender gick fram till den nyanlände.
"Förlåt för det tog sån tid", sa den tjocke svettige bartendern. "Vad önskas?"
"Ert bästa höglands vin från 43", svarade druiden.
"Jag har bara 45 eller 46", svarade bartendern medan han rengjorde ett par glass.
"Får man se vad du har så man kan välja någon annan", svarade kunden och la upp tre koppar mynt.
Bartendern svepte ner mynten i handen och visade druiden vägen till en dörr. Bartendern knackade tre snabba och ett tungt slag. Sedan gick han därifrån. Dörren öppnades sakta och druiden gick in. Innan för möttes han av tre alver klädda i grå mantlar med huvor, med dragna svärd.
"Identifiera dig", väste den närmsta alven.
"Marwalk sänt hit från druidrådet", svarade druiden. "På begäran av allians befälhavarna."
Svärden sänktes en aning.

Nästa del, får vänta lite (gillar att teta folk på det sättet lol)

Fortfarande jättebra! Du skriver detaljerat men samtidigt så skriver du så att det är lätt att läsa. Jag gillar sån här sorts fantasy och jag gillar den här berättelsen!

Det är precis det jag vill he läsaren, och det är sånt jag själv gillar. Visst jag gillar också mer komplicerade texter, men det är också kul att läsa lättare också :) Förresten om du gillar denna typ av fantasy, föreslåt jag Shannara serien, mycket bra serie (det är också den serien som fick mig börjar med min berättelse… för en lång tid sen)

Vad handlar den serien om? Själv har jag inte hört talas om den.

"Trollkarlarnas Herre marscherar söderut med en trollarmé och sina dödskallemän för att förinta Paranor och druiderna och sedan lägga under sig de fyra länderna.

För att stoppa invasionsstyrkan måste dvärgar, alver och människor sluta samman. Ansvaret vilar på druiden Bremen och hans vänner. De måste också hitta den farliga svarta alvstenen, som inte får hamna i fiendens händer.

Trollkarlens Herre själv kan bara förgöras med ett speciellt vapen, ett vapen som ska smidas med mästersmedens skicklighet och druidens kunskaper, ett vapen där vetenskap och magi blir till ett. Shannaras svärd."

Detta är ett citat lånat av "http://www.fantasybok.se/terry-brooks-shannaras-foersta-kung-p-372.html"

Detta är bara första boken… av tio om mitt minne inte sviker mig sedan finns där 6 engelska pocketar, vet inte om det finns en ny fyra länderna… jo det gör det hittade en till bok i USA. Den handlade om hur gammla välden gick under och hur magiska varelser kom till och alver mm. Har dock inte läst den.

Den verkar spännande!

#3 Ett litet råd angående denna del:

"Ert bästa höglands vin från 43", svarade druiden. "Jag har bara 45 eller 46", svarade bartendern medan han rengjorde ett par glass. "Får man se vad du har så man kan välja någon annan", svarade kunden och la upp tre koppar mynt.

Benämn druiden inte som kunden. Det blir lite förvirrande när du gör det i det här stycket, och nu blir det lite krångligt att förklara, men hoppas du förstår mig.

Just "svarade kunden" får mig att undra om det helt plötsligt kommit en ny person, men att jag missat introt till denna person. Nog för att druiden också är en kund, men nja… Tankarna strävar lite mot en tredje person i handlingen som tilltalat druiden eller tilltalats av honom.

Om du inte vill upprepa svarade druiden så kan du variera med något annat, till exempel suckade druiden […] eller muttrade druiden […] eller rätt och slätt svarade han bartendern och lade upp tre kopparmynt.

Det var rådet, annars gillar jag vad jag läst så här långt.

Tack, Skogselva

Det är bra att man får så bra råd. Allvarlig, det kanske lät som jag inte uppskattade det men det är fel. Jag har börjat gå över mina kapitel igen och det ser ut som om jag behöver finputsa det lite. Jag har skrivit mycket: sade, svarade och sånt. Men kanske det skulle bli bättre om man la till suckade, som du sa eller kanske grymtade eller något åt det hållet.

Det känns dessutom bra att kunna diskutera min bok med någon, de flesta i min närhet är inte så pigga på fantasy. Men jag undarar hur tycker du man ska införa, kulturer, tro, lagar mm på ett snyggt sätt? Jag menar jag vill ge ett djup av boken, som säger att man har denna tro, kultur utan att man gör läsaren uttråkad eller förvirrad.

Tack för rådet än en gång.

#10 Jag förstår dig. Min omgivning är likadan så när någon ber om feedback ger jag den kritik/feedback som jag själv vill ha på mina texter.

Som svar på din fråga: Tricket är att sätta in det i själva handlingen, så att läsaren inte tänker på att h*n får något förklarat för sig.

Jag lånar din karaktär lite: "Druiden såg förskräckt på vad som försiggick - han kunde inte förstå hur någon öppet vågade klappa händerna åt en så högt uppsatt person. Att klappa händerna var en förolämpning, och att klappa händerna mot adeln ledde nästan alltid till döden."

Kanske något komiskt med en applåd, men där fick jag in både en lag - det är straffbart med döden att förolämpa adeln - och en folklig sed - att klappa händerna är en allvarlig förolämpning.

Religion kan vara svårare, dels beror det ju på hur många gudar som religionen ska ha, men om det är mer än fem - sex gudar så kan det vara bra att fokusera på de gudar som kan tillföra storyn något. Om druiden har en speciell gud så självklart att denna gud kan nämnas lite mer ingående än andra de gudarna.

Druiden skulle också kunna, i någon slags situation, till exempel vidröra "den heliga amuletten som han tillägnat de resandes gud Traveller." Nämn gärna saker som är heliga (och syndiga) i religionen "Han såg ekorren och kände sig lättad, att träffa en ekorre var alltid ett gott tecken." "Solen hade precis gått upp och hon kände sig illa till mods med att väcka honom - det var trots allt en synd att väcka någon före klockan tio på morgonen."

Annars kan man ju gå till ett tempel/helig plats tillägnat de x antal gudarna, men även här bör man fokusera på de gudar vars egenskaper man tycker är viktigast för handlingen och karaktären. En vandrare kanske ska söka upp Vandrarnas gudom, och en olyckligt kär - kärleksguden o.s.v.

Det blev långt, hoppas du orkar läsa igenom det och att det är dig till hjälp.

#11

Jag gillar den som du gör… ska börja med det också… kanske är lite lat av mig lol.

Bara rådet du gav mig… kan du inte forsätta skriva den jag vill läsa mer ;). Men allvarligt talat det var en bra förslag. Har redan en sån liknelse, jag tänkte mer att det kunde vara en olyckstecken men nu blir den ett dåligt tecken från gudarna.

ah glömde nästan bort, jag har tänkt att ha med mig något liknade Hober (halvlängds folket från Sagan om ringen) Vet du om de är copyright skyddade? Så man inte får kopiera den rasen?

Ja du gav mig mycket att tänka på ska börja se om mina kap om jag får tid jobbar hel tid så har man inte mycket till frihet. Men ska fläta in dina råd med detta. Tack detta är perfekt, man får ny inspiration. Tack än en gång, du är en pärla… hoppas jag inte sa för mycket lol

Och nu kommer del två, av kap X,

"Du är sen", fortsatte alven med en ton av lättnad i hans röst. "Resten har redan kommit och mötet har börjat."
Druiden nickad och gick förbi alverna och tunnorna som fanns på lagret och in i en mörk gång som lystes upp av facklor. I gången fanns det soldater som bevakade honom. Marwalk gick förbi alla vakterna utan problem. Han kände hur kvavt det var med eld facklorna och luften kunde inte ta sig ut ur korridoren. Efter trettio meter så kom han fram till en dörr där en mindre grupp soldater stod. Dvärg soldaterna med stora stridsyxor tittade på druiden.
"Du är sen", sade ledare kort. Ledaren bar en silvrig mithril brynja och en mörk grå mantel med Khaz Fordans hammare med de två blixtrarna.
"Jag är i tid eller hur", svarade Marwalk.
"Du är lika arrogant som första gång jag såg dig valp", med ett brett grin dvärgen.
"Sluta retas nu Leo", sade druiden med ett leende.
"Skynda dig mötet för redan långt…" började Leo. När han avbröts av att dörren öppnades och slog nästan omkull en vakt. En man i alldagliga grå klädsel stegade ut till korridoren. Hans ansikte visade inte några känslor. Mannen tittade bara rakt fram och brydde sig inte om tumultet han lämnade efter sig. Marwalk hjälpte Leo upp som hade slagits omkull av mannen.
"Han verkar som han var lite upprörd", sa dvärg ledaren.
"Det verkar så", sa Marwalk lite frånvarande.
"I varje fall du ska nog gå in nu", sa Leo.
Druiden gick in genom dörren som hade flugit upp och gick in i ett stort rum, där flera bord skapade en cirkel där trettio personer satt och tittade mot Marwalk. Flera personer stod runt bordet och grälade. Tre personer som Marwalk kände igen som magiker från trollkarlslandet i norr.
"Tystnad!", skrek ett troll med en hög och tung stämma. Det blev tyst. "Ordförande vill välkomna druidernas representant, druidmästaren Marwalk."
De som stod upp satte sig, men vissa var röda av ilska. Ordförande baron Hamilton var en högrest, med långt blont hår, starka lemmar och kroppen visade att han hade tränat hårt för att få den starka kroppen som han nu hade. Han bar en ringbrynja med en mantel med en silverbroderad hök med två pilar i kors. Detta var familjen Hamiltons vapensköld. Baronen harklade sig.
"Välkommen druid", började han med en röst som ekade i den annars tysta rummet. "vi väntade tidigare förstås."
"Jag fastnade i en kontroll vid Koriholm.", svarade druiden. "Jag var fast i två dagar innan dom släppte mig och tjugo personer."
"Jag förstår druid", sade baronen nickande. "Nåväl du har ordet mäster Marwalk, du kan börja när du är klar."
Druiden reste sig och såg på alla i rummet. Det fanns några han kände igen och några som var mindre bekanta med. Han tittade rakt ut på dom som satt längst bort från honom, när han började.
"Kära vänner och allierade. Vi har samlats här för att diskutera hotet från väst. Klan alliansen har anfallit gränsländerna och drivit många tio tusen tals från sina hem och dödat många fler. Detta vet ni. Men vi har fått reda på att alliansen dessutom har gjort en av de hemskaste brott som dödliga kan göra."
Han gjorde en kort effektfull paus.
"Demoner har setts i deras anfallstrupper till och med att demoner leder vissa trupper. Vi tror att detta är ett försök att ha den extra kraft som behövs för att slå ner de fria folk i öst. Unionen, de få träskländerna, kejsardömet, de fria klanerna, de självständiga och trollkarls rike kommer att falla om…" där avbröts Marwalk av att en av trollkarls representanterna reste sig.

#12 Det är okej.

Jag vet inte om hobbitarna är copywriteskyddade, men jag hade skapat hobbit-liknande varelser och kalla dem något annat. T.ex. ett halvlängdsfolk utan hobbitens stora, håriga fötter som heter Något. Du kan ju fortfarande behålla hobbitens lynne och egenskaper.

#13 Vem är Marwalk? Jag antar att det är druiden, men är ändå osäker. Om druiden är Marwalk så skulle något liknande det här underlätta förståelsen:

Dvärg soldaterna med stora stridsyxor tittade på druiden.
"Du är sen, Marwalk", sade ledare kort. Ledaren bar en silvrig mithril brynja och en mörk grå mantel med Khaz Fordans hammare med de två blixtrarna.
"Jag är visst i tid", dundrade druiden tillbaka.

Det fetmarkerade är ett retligt slarvfel:

började Leo. När han avbröts av att dörren öppnades och slog nästan omkull en vakt. […] Marwalk hjälpte Leo upp som hade slagits omkull av mannen.

Det blir en upprepning, istället för "slog nästan omkull en vakt" så "och slog omkull Leo. […] Marwalk hjälpte Leo upp."

Jag gillar storyn, men stör mig på särskrivningarna, som tumregel kan man säga att svenskan inte alls använder sig av särskrivning.

Good evening

… Jag vet inte hur jag ska säga det men tack igen. Jag ber om ursäkt för lite mindre smidigare… er hur ska man säga. Ja men det är så marwalk är druiden, Leo är en vaktkapten.

Jag är inte riktigt 100 på alla svenska regler och sånt, jag vet det finns stavnings fel och sånt i texten. Men jag är dyslektiker, så jag har despans

Men du har rätt det är dags att säga "good evening", konnba wa … tror jag det stavas.

#15 Du behöver inte be om ursäkt, jag vet mycket väl hur det är när man skriver. 

Det är jättelogiskt för en själv, eftersom man vet hur man själv tänker, men för andra kan det bli helt oförståerligt.

Ett tips som jag fått är att alltid anta att läsaren är en idiot, och vara så tydlig som möjlig.

Å andra sidan, i stundens hetta så skriver orden sig själva, så det är tips jag själv ofta glömmer bort.  

Skynda på att skriv så man läsa mer.

#16

Det skulle vara ett bra råd, men då tror jag att boken kommer bli så lång och utdragen att den förlorar momentum, om du förstår vad jag menar. Den förlorar intensitet.

Men jag har nu 32 sidor, jag har dessutom varit tvungen att starta om ett par gånger med boken PGA olika anledningar, som datorn craschat eller usb minnet försvan eller gick sönder mm.

Men jag måste fråga om du själv har skrivt en bok och finns den nånstans här på denna sidan man kan läsa? För jag tror du är en bra förrfattare

#17  Jag har de första kapitlen ur en av mina berättelser under Författartorget här på Fantasy. "Balckion" heter den.

Totalt 19 kapitel á 10 sidor styck, det är en del att gå igenom och jag var dum nog att skriva på engelska när nästan ingen i min omgivning klarar av att läsa engelska…

Att ta till sig både feedback och översätta till svenska lär ta ett tag.  Därför har jag inte lagt ut så många kapitel på sajten ännu.

Det är mycket tråkigt med kraschade datorer och liknande, det är lite av min värsta mardröm att något skulle hända med datorn. Själva datorn går att ersätta, men alla berättelser och dikter - de skulle ju vara förlorade för alltid.

Angående tipset, jag förstår dig, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Vad jag tänker på när jag säger "var tydlig" det är bland annat sån't jag redan nämnt här ovanför.

Det är egentligen enkla saker som till exempel att förtydliga vilken dörr man använder, att det är ytterdörren man går ut genom och inte vilken dörr som helst.

Mycket bra skrivet, det kändes som om man följde med personen och upplevde världen genom henne.

Uräkta det tog ett tag att svara men jag ville inte bara snabbt läsa det sedan skriva ett svar, så jag läste det och jag gillade det. Verkligen det gjorde jag.

Och detta att spara saker, gör så här: Skaffa ett USB som kan hålla alla dina saker +en hel del till. Säkerhets kopiera alla dina berättelser dikter mm. Gör detta en gång i veckan sedan har du ju *nästan* allt som du vill ha om datan kollappsar.

Bokis du säger inte mycket… du har väl inte tröttnat på min historia?

#19 Kul att du tycker om den  (och om du hittade något att anmärka på så tveka inte).  Jag bara önskar jag hade tiden som Balckion förtjänar. Det är ju tråkigt när det bara blir liggande och samlar damm på datorn.

Men spara och säkerhetskopiera, jag borde göra det, men fasar inför det.

fasar? varför gör dud et, det är ju bara kopiera det ju… om du är riktigt high tec, skapa dig en ny email (hotmail) sedan skicka allt till dig själv så har du det och du kan hitta det bara du har internet :) Men har du något mer?

#21 Rensa och kopiera skulle jag vilja säga, och det är det jag fasar. Jag har skrivit sedan jag var tolv, så jag har ju samlat på mig en del även om jag bara använt datorn i fyra år. Jag skulle behöva sortera igenom mina dokument då jag inte skrivit på vissa berättelser på fyra år.  

Men visst, kopieringen i sig är lätt och går ganska fort, tack och lov.

Most inmpressive, det måste vara riktigt mycket, jag hade själv en hel del med min bok innan ett datahaveri… (två-tre st) gjorde att min bok poff försvann, men den har bara blivit bättre för varje gång.

Men jag vill också sticka ut lite inte bara följa reglerna när det gäller fanatasy du vet ta sig till ett ställe sedan för något där sedan vidare. Den första boken kommer att bli sådan, sedan kommer jag skriva… ops kanske inte säga för mycket… inte bra

Förresten jag såg att du bodde i borås… om det stämmer, min brosa bor där uppe vid Polonäsgränd. Är det i närheten, han bor vid en skog… och en "skogselva" som du borde gilla det ah det gott tjejen.

#23 Det brukar bli så, nu har jag hittills inte råkat ut för krascher (tur det med tanke på att jag aldrig säkerhetskopierar), men ibland renskriver jag saker och då blir det ofta två olika berättelser.

Jag förstår det där med att bryta reglerna. Jag gör så också, jag vill skapa något som är mitt eget, inte något som följer en viss norm som finns.

Jag bor utanför Borås, så gatunamnen har jag inte så stor koll på, fick söka på eniro för att se var det låg. Jag har faktiskt aldrig varit så "långt ut" i Borås som i Brotorp. Men klart jag gillar skogen, bor själv vid en.

Ah, du känner precis så som jag gör! Det är så jag vill också göra… men man kommer ju inte undan resan… för det mesta man skulle ju kunna göra det men det är nog lite tråkigt ifall det handlar om ett och samma ställe? Eller?

Skaffa dig ett stort USB minne så får du ju plats med allt. Ettt litet tips till lol.

Jag bor också ute i skogen, i skåne… jaja jag vet det flesta skämten om skåningar. Men det är ett samhälle där de flesta tomter har träd och vi är ganska väl omgivna av träd så man behöver inte gå långt. Nä jag msåte sluta har lovat mig själv att skriva lite ha det gott!

Inte nödvändigtvis. Har du läst "Locke Lamoras lögner" av Scott Lynch? 

Den boken utspelar sig bara i staden Camorr, och är hur bra som helst. Inte det minsta tråkig (även om jag ibland undrar varför den klassas som fantasy).

Med intressanta karaktärer, några spännande händelser och livlig fantasi så kan man placera handlingens centrum ute i öknen utan att det blir tråkigt.

Det beror helt på hur man skriver, med andra ord.

Skriv så man kan läsa!

Hahaha, du satte mig på mattan där. Men jag vill att du eh vad är rätt ord för det ser den värld jag har skapat genom… jaja i varje fall jag skriva den boken och resa genom världen. Förresten hur många karaktärer kan man följa utan att det blir problem? eller för lurigt att hänga med?

Jag hoppas att du inte har något emot att jag utnyttjar dig på detta viset? hm… det lät fel, med roligt

Ja det var allt peace out!

Haha, det är okej.

Resor är bra, det var inte så jag menade. Jag låter mina karaktärer resa runt i landet också, men resan är inte obligatorisk för att göra en bra bok.

Till din fråga.

Det är svårt att säga, men fler än tio huvudkaraktärer bör man kanske inte ha. Man ska ju själv kunna hålla koll på dem, minnas vad de heter, och hur de är som personer. Och man ska ha plats för att låta de xx vara på sina äventyr, framför allt ifall de inte är tillsammans hela tiden.

Sen gäller det ju att låta folk mötas naturligt. Om en av huvudkaraktärerna reser omkring så är det ju ganska otroligt att denne inte möter nytt folk som kan tillföra berättelsen något.

Så man ska inte begränsa sig, men kanske låta vissa karaktärer bli temporära.

Exempel på fantasy med parallellhandling är "Svärdens väktare" av Nick Perumov. Där får man följa sju personer, och de är inte medvetna om varandra, men är ute efter samma sak. Karaktär 1 känner alltså inte till karaktär 2 o.s.v.

"The Twelve Houses series" av Sharon Shinn är exempel på serie där det finns sex huvudpersoner som är vänner, och man får följa dem alla samtidigt genom böckerna.

Som jag ser det så är det inte så stora problem ifall det blir många att följa, bara man inte glömmer bort någon och efter 200 sidor låter denna person komma tillbaka. (Ett exempel på fel som jag är medveten om att jag gör, men ändå inte kan låta bli att göra. )

Det bästa är att inte tänka så mycket på det medan man skriver och sen när man är klar så kan man gå tillbaka och se om det blir rörigt eller inte.

Som vanligt kommer du med bra visdoms ord. Hur gammal är du 19? Du verkar visare än din ålder

Om du fortsätter dubbla din visdom med din ålder är jag rädd att du kommer segla från oss andra… (Hornblower en mycket bra serie) Handlar om en ung engelsk kadett under napoleon krigen). Men det är en mycket bra serie.

Men skämt å sido, du är mycket bra när det kommer till råd om skrivning. Jag har redan börjat intregera dina råd i fortsättning på min bok. Mycket mer beskrivande och mer så man lever sig in… måste ändra lite grann nu kom jag på när jag skrver detta. Mer beskrivning.

Måste dessutom göra en del forskning speciellt om försvar för borgar… jag lämnar lite åt fanatsin där till er… jag jag gissar att ni vet vad som kommer att hända… eller kanske inte hihihi.

Nä nu måste jag återgå, tack för att du orkar skriva allt detta till mig du är en pärla, och det säger jag inte till många

#29 Mentalt är jag faktiskt 20 och det är bevisat. (Fyller 20 om elva dagar och säger mig redan vara 20, det är mitt bevis. )

Men det är lugnt, det är kul att kunna dela med sig av de erfarenheter man samlat på sig genom åren, och att det kan vara till hjälp.

Har hört gott om Hornblower, har inte sett den själv, men jag gillar kostymdrama och när det är till havs.

När jag höll på att skriva om pirater (mitt senaste fullbordade verk) så hittade jag, vad jag tycker, en jättebra bok på akademibokhandeln.

Det är nog faktiskt den bästa faktabok jag läst och jag bryr mig inte om att åldersgränsen är 6-9 år. Jag tycker att nästan all vuxenfakta är så långrandigt och segt att ta sig igenom, jag blir uttråkad och känner inte för att läsa. Så jag föredrar barnfaktaböcker, det är mycket roligare med bilder och korta texter, där bara det viktigaste står.  I samma serie finns också den här boken:

Riddarborgar

tänkte bara tipsa om den ifall du ville ha en något roligare faktabok.  I alla fall den om pirater är jättebra. För att söka mer information om borgar så kan du ju gå till medeltiden.ifokus.se  och fråga där.

(Jag pluggar till bibliotekarie och att tipsa om sidor och böcker där man kan hitta information är en del av detta. )

Jag önskar att jag var mer insatt än vad jag är, för jag tycker sån't är väldigt spännande, historisk krigsföring, eller helt ärligt: i princip allt inom historia är spännande.

Dela gärna med dig av vad du hittar.

Lycka till och nu är klockan alldeles för mycket för mig, så god natt.

#13 Jag gillar storyn och alla magiska varelser men det är rätt så många slarvfel och några ord som fattas men annars är det bra!

#19 Jag har inte tröttnat på berättelsen jag vill snarare läsa mer men jag har haft annat ivägen.

Jag hittade en bra bok, den hetter "Riddarens värld" den beskiver olika rustningar, vapen, sköldar vardags liv i en riddares liv. Jag har också en bok om borgar mm men jag hittar den inte just nu, den hsndlade om borgar från de första med mindre trä stacket till napoelon borgar.

Jag har också en annan bok om drakar "drakologi" och "monsterlogi", dessa har varit utmärkta fakta om drakar och de varelser som jag vill lägga till i min hbok. Som mantikora, eller harpya, väldig intersant läsning, även om den är gjord för ja det du sa 6-9 år.

Hehe, jag är en stor historiker sj, jag började med andra världskriget, stridsvagnar och sånt, sedan gick jag över till Rom sedan Tempelherrar och korstågen. Sedan har de pendlat mellan dessa med inslag av infödda amerikanska stammarna, japan, kina mm. afrika har jag inte berört så mycket vet inte om det finns mycket info om den tiden (under rom och framåt) Men jag har alltid varit fasenerad av stora befälhavare, Alexander, Cesar, rommel, Patton, Napoleon mm, jag gillar studera kartor, sedan hur skulle jag göra för att vända slaget? Men då kommer du ner till ytterligare en nivå, som personligheter/underrättelse tjänst/logistik (vatten, mat mm) Jag menar det är lätt att kritisera om han eller hon skulle gjort si eller så men dom vet inte hur läget var då, dålig underrättelse

oj detta blev lite längre än vad jag trodde måste gå nu ha det gott och skriv snart gillar läsa era tankar om detta

#32 Läste latin två år i gymnasiet, sedan dess har jag varit väldigt insnöad på antiken. Innan dess var jag inte särskilt intresserad av antika kulturer utan mest historia allmänhet.

Mest intressant tycker jag detaljerna är, vilka metoder man använde förr för att exempelvis bygga vägar, baka, skörda… allt som hör livet till. De stora slagen och kungarna och det man fick lära sig i skolan är av sekundärt intresse för min del.  Tror mitt drömyrke, bortsett från författare, är just arkeolog.

Jag tycker också, det. Jag gillar läsa om antiken när dom gjorde Tex, akvadukter, vägar, stora byggnader, kinesiska muren, pyramiderna mm. arkeolgi, var också ett yrke jag ville ha men det fanns inte mycket plats för det… om du ser något om det kan du väl skriva det

författare, det skulle jag också vilja bli, men jag har en döds fiende där… det är lathet och distraktion. Jag blir ganska lätt distraherad, och sedan glömmer jag bort att jsg skrev. Jag vet sorgligt men sant.

Latin eh, jag är inte så haj, på det men jag försöker lära mig japanska och italienska… det går långsamt, har för mycket att göra och för lite tid. Jobbar +skriva+familjen +mina dödfiender…

Nä dags för mig att sova ta det lungt ikväll

Hjälp vad klockan går, det var ju inte alls sent när jag kom hit!

Parli italiano anche tu?  Buena notte, ci vidiamo domandi o un altro giorno. Si so, il mio italiano é un po' non allenato.

"Talar du också italienska? God natt, ses i morgon eller en annan dag. Ja, jag vet, min italienska är något ringrostig."

Kunde inte låta bli, jag läste italienska tre år på gymnasiet, men nu kommer jag knappt ihåg något.

Du får för övrigt skylla dig själv som börjar prata språk med en språknörd. Engelska, spanska, italienska och latin läste jag i skolan, på fritiden försökte jag lära mig grekiska, iriska, skotsk-gälliska och franska.

Men vi har en gemensam dödsfiende, jag och du - its name be lättja. I sex år läste jag spanska (från sjuan till sista året i gymnasiet) och nu ett år efteråt gör jag ingenting för att hålla spanskan färsk i minnet. Jag tycker det är jättesynd, för jag älskar språk över allt annat, men latheten är en drog - ett gift.  Men alla studier känns så bortkastade nu .  É il mio sbaglio, (det är mitt fel) men ändå… men det är kul att pyssla med.  

Förlåt att jag gjorde tråden helt OT med mitt inlägg.

Din lill nörd (språk)  lol! Jag har knappt börjat läsa italienska, kan säga hej det är nästan allt

But if you want to know your enemy you must know the name its Sloth (lättja) hehe. Men jag är grymt imponerad på hur många srpåk du läser. Jag tyckte jag var en språk nörd men du är ju bara… finner inga ord för det.

Så var var vi förutom språk? Ju jobb och yrke, om jag fick välja just nu, så skulle jag vilja studera historia i Italien, gärna Rom. Skulle vilja se den staden som var hjärtat av ett av de största imperier i europa (har funnits större) skulle vilja läsa om, Scipio africanus, Cesar, Marious, Pompejus Magnus (mitt namn är Magnus så därför vill jag läsa om han hehehe).Men jag vill också läsa om Djingis Khan, han som besgarade trupper många gånger hans egna styrkor. Men nu börjar jag pladdra, vi höres hej hej.

A known enemy is an enemy you can defeat, if only it wasn't so much work defeating somebody.  

Men då kanske jag framstod som riktigt duktig på italienska då. Spanskan klarar jag fortfarande av, men italienskan har jag nog glömt helt.

"Magnus" betyder "stor" på latin, fast det kanske du visste. "Pompejus den store". Magnus, magna, magnum (precis som glassen). För latinet har 3 genus och 6 kasus, ett helsike att lära sig, men jag saknar det.  Jag är så transparent att jag inte ens kan dölja hur mycket jag nördar språk. Borde bli språkprofessor istället för bibliotekarie eller arkeolog. Visste du att man behövde kunna 17 språk flytande för att få bli bibliotekarie på 1700-talet? Det var tider det, nu räcker det med svenska, engelska, danska och norska.

Rom och Grekland för att studera antiken, det hade varit något.

Nu har jag också svamlat, men språk! Det är ju så underbart att det inte finns några ord som kan beskriva det. "Megahyperunderbart", kanske?

Ska sluta svamla nu. Ci vidiamo!

"You first defeat your enemy then you go to war" "If you know your enemy and you know your self then you will always win" Sun Tzu.

Hehe, studerat mycket av boken Krigets konst. en ganska invecklad bok.

!7 språk, Men många av böckerna var ju skrivana på olika srpåk, inte bara franska eller tyska, men mer stamspråk, som tex, jag har för mig att det var många srpåk i tyskland innan det blev förenat eller har jag fel nu igen…

Vi kanske bordde sticka ner dit och studera lol, börja i italien. Men det skulle vara underbart.

Och ja jag visste Magnus detyde den store. Pomejus, var en stor politker och militärstrateg, han var en fiende till Ceasar. Men led av en sjukdom under den sista delen av sitt liv. Vet inte vad det var men detta gjorde att hans förtroende för sina mannar och skicklighet var skakad och hans tro på fienden övermäktig. Han trodde att ceasar var en krigsgud.

Opps, så går det när jag kommer in på ämnen jag gillar hehe. Jag blir väl som du bara pladdrar på 

Tur att Antiken är ett intressant ämne.  

Första triumviratet ingicks av Iulius Caesar, Gnaeus Pompeius (Magnus) och Marcus Crassus. De var alltså kumpaner ett tag innan. Caesar var utblottad och behövde hjälp för att kunna ta över makten i Rom. Pompeius hade pengarna. Det blev ju ett förrädiskt spel, men Caesar lovade dem lika delar av makten.

Crassus dog ganska tidigt i ett bakhåll under ett fälttåg.

Caesar gifte bort sin dotter till Pompeius, men när hon dog i barnsäng så började de träta mer och mer.  Pompeius blev mördad, och hans huvud skickades till Caesar.

Caesar själv ansåg sig härkomma ifrån kärleksgudinnan Venus.

*klapp klapp klapp*

Bravo, men jag tror att det Crassus som gav Ceasar pengar inte pompeius. Var det inte så, när Ceasar blev consul (första gången) hade han då inte pompeius och crassus stöd under fältåget under gallien? Sedan när ceasar blev för mäktig blev pompeius rädd för den ära som den yngre av dom hade skaffat sig?

hur kunde detta gå? från fantsy till detta? intresant.

Nä detta blir nog min sista logg för idag kanske, ska sätta mig och läsa "shogun" av james clavell. Jag tror nog han är en av de få västerlänningar som har förstått sig på asien och dess storslagna folk. Men som alltid skogselva… vad är ditt riktiga namn om man får lov att fråga?

Minns inte så mycket, tyckte alltid det var lite tråkigt att läsa om själva triumviratet, för mycket politik. Roligare att läsa om slagen, och språket.

// Pernilla

så sant, men jag har upptäckt på senare år att utforska hu kriget/slaget uppstod. Tex amerikanska inbördes kriget. Vi i norden lärde oss att det var för att syd inte vill ge sig ifrån de svarta slavarna. Och att Lincon var ett helgon. Men jag träffade en inbördes krigs kille (hans farafar var med i slaget om gettysbourgh på syds sida, som kaverlleri officer) han berättade trots att man hand uppfunnit fler skotts gevär (Behövde inte ladda efter varje skott… inte lika lång tid) så vill inte Lincon köpa dessa gevär av en eller annan anledning. Så det finns alltid två sidor om en ´konflict, om hur den startade mm det är vad jag söker efter sanningen

Jag hoppas att du inte misstycker men jag kommer kalla dig för skogselva, låter lite mer dig jag gillar namnet, men du passar bättre som skogelva. Förresten tänker jag inte avslöja ditt riktiga namn, jag är bra på hålla hemligheter, som tex var atlantis sjönk… den sjönk i ringsjön. (en ca 10 mil lång sjö i centrala skåne… jäklar jag skulle ju inte berätta det av guden Gaia.

förresnten har du sett serien firefly? Den utspelar sig i rymden, men inga rymdvarelser eller hyper motorer. Utan allt går i lite snabbare än det vi har idag. Men den hamnar i i nästan alla… Den är bra, jag började svammla.

Nä jag tror nog du har lite att läsa där hoppas du inte har något emot det.

Det är okej att du kallar mig Skogselva, tycker själv bättre om det (kanske för att jag fick bestämma det till skillnad från mitt riktiga namn), men eftersom jag är Sajtvärd på två andra sajter måste jag skriva under med mitt riktiga namn, så det är inget hemlighet här på iFokus.

En kompis har sett Firefly och beskriven den som "Familjen McMahanon goes to outer space". Stämmer det?

Eh, jaja det är bara bra slipper min samvete tyngas av ytterligare en mörk hemlighet. då har jag bara var templeherrar skatten, de försvunna gyllende städerna i nordamerika, ungdomens källa och varför jordgubar är röda. LOL, jag är så trött.

Jag har inte sett McMahanon så jag kan inte svara, men den har action, komedi, scifi, western, romantik, drama, fantasy (till en liten grad) ja allt i ett packet. Dock måste du ha lite känsla för amerikansk komedi

Men jag tror du gillar den… eller kanske inte jag ska säga för jag vet ju inte vad du gillar för filmer mm, så jag ska bara vara tyst nu. God natt

Det var nog det hon menade, vilda västern i rymden.

Finns ju en risk att jag på trots inte tycker om det, bara för att du sade "tror du gillar den".  

Så blev det med Harry Potter och Sagan om ringen. Den sistnämnda har jag börjat se med vänligare ögon, men vägrar fortfarande Harry Potter och det är väl inte mer än 10 år sedan första boken kom ut?

Men hur romantisk är serien? Här har du nämligen en som tycker att "Gangs of New York" innehåller lagom mycket romantik, så är Firefly jätteromantisk lär jag nog inte uppskatta serien.  

Har du inte sett Gangs så borde du göra det, den utspelar sig i New York på 1860-talet och baserar sig delvis på verkliga händelser/personer. Sorgligt kapitel i New Yorks historia, men en bra film.

Har sett den, den är bra. Jag är inte jätte förtjust i romantik… sen jag är nu en kille

Jag såg Harry potter, men tröttnade på den efter jag läste 5 boken. Den är ganska mörk, även om den är ganska barnslig ibland.

Firefly, den finns inslag om den, den finns ett par som är gifta som är varandras motsatser och ett par som gillar varandra men saker kommer imellan totalt är det nio personer som bor ombord ett skepp som reser till olika planeter… (det ser ut som jorden många av dom)

http://www.youtube.com/watch?v=-_iFqN85Bio

Där har du en trailer, jag såg den nyss den är bra, beskiver ganska väl serien.

Men jag sa att du kanske gillar den för jag vet inte vilken smak du har, vad får dig att skratta, eller såna saker. Hoppas du förstår, jag är lite försiktig när jag förelår en film, för många har inte den… konstiga smak jag ibland har (Jag gillar normala filmer men också lite mer djupare… inte bara arnold filmer) Fast dom kan vara underhållande ibland.

Just det sök efter Mals song när du är på youtube, den sången får mig att rysa, vaje gång jag hör den.

Japps det är allt för nu, måste handla lite presenter till mina syskon barn. Barbie och böcker ville dom ha. Ha det gott vi hörs senare.

Romantik får ZZZZZ (snark) av mig. Det finns inget tristare. Ska man kunna uthärda det måste finnas åtminstone en duell med, eller som i Gangs of New York, kärleken är ett inslag i livet, men stjäl knappast uppmärksamhet från handlingen.

Är inte jätteförtjust i rymdäventyr, men brukar skratta åt det mesta, gärna ifall någon snubblar och slår sig… Nä, tror jag ska sluta nu innan jag börjar framstå som psykopat.  Skadeglädje - vad kan man säga?

LOL! du är som jag jag gillar också sånt, men också "toalett humor" (family guy) Jag älskade Tom och Jerry när jagvar liten… dom slog ju sig rejält om man kan säga så

Jag trodde du kanske inte var så tänd på ideen med Firefly men den är inte i rymden, visst det finns ganska många insalg med den, men många av planeterna är ungeför lika högteknologiska som vilda västern… utom kanske ett par saker som, holografiska fönnster, så istället var glas är det en illusosion av glass… det låter konstigt men det ger serien en ganska outvecklad en samtidigt en ganska advanserad värld.

Det är ungefär samma i firefly, det är en del av den men långt ifrån en stor del. oki, det finns en scen som börjar så här.

En kille går fram till tjej som håller på i lastrummet.Dom hälsar på  varandra. killen frågar vad gör ni. Tjejen "Oh crime" killen "CRIME! thats good,." Tjejen förklarar att dom ska fira ner en kille på taket med hjälp av skeppet sedan ska dom fira upp lasten och sedan flyga lungt ifrån. killen frågar har ni gjort detta innan. tjejen, skrattar "Hell no" sedan blir om allvarlig "but I think its gonna work!"

Det får mig alltid att skratta. Men du måste se det för att förstå det.

Jag har en femtio årig kille som jag är polare med jag "tvingade" honom att se den. Han gillade den trots att han inte är ett stort fan av rymd äventyr.

Det är lungt jag tror att vi alla har en psykopat boende inom oss. Min hetter…. eh glömt bort den men jag kommer på ett namn till honom vill säga Atilla the Hut (en hänsynslös krigsherre)

Nä måste lämna er nu och säga good bye to you!

Atilla the hut eller the hun?

Min inneboende heter Calisto och mitt samvete heter Xena.

Men det är en bra inställning: Jag har inte gjort det förut, men jag tror det kommer fungera. Ungefär som jag resonerar när jag ska skriva en tenta som jag pluggat till sedan natten innan.  Jag är så fast i gymnasiepluggandet, har inte lärt mig att det inte funkar på högskolan, men, men…

…jag ville blanda lite verklighet med star wars (hut var den slemiga kriminella "snigeln" i ett och trean. OKIOKI du fick mig jag sa fel, men skyllde det för att täcka över mitt misstag

Så du är en krigarprinsessa? Alltid gillat tjejer som har lite mer attityd men inte för mycket som några ursäkta ordvalet (bitchar) Utan lite mer ah har du sett BloodRayne, nu där har du personligheten hos en tjej jag skulle gilla Cool, BRUTAL och… tja kommer inte på ett bra ord för det.

Ah Calisto, förlåt jag har inte sett serien på år och dagar så det tog lite tid innan jag kom på vem det är, jag är mer en kombiantion av ares och joxer. En rolig och klurig person… men har en ganska gott hjärta… om du inte har gjort mig förargad…

Är du så våldsam som calisto? Oki, kan nog leva med det lol! Men gillar du mytologi, har du sett Stargate? också äventyr men dom ger en ganska bra ide på vad gudar var/är. Men det är nog lite för mycket rymdäventyr för dig.

Ah går du i högskolan? Vilken då? jag har en syrra som jobbar på skövdes hon håller i internationaella samartenen… men hon bytte tjänst för ett tag sen… jaja jag svamlar igen… Säg till om jag gör det igen så får jag ta en lungnade spruta… Ha det gott och trevlig midsommar hoppas du som häxa kan njuta av den ändå

PS, jag menar häxa i det mest önskvärda menning… Det lät bättre när jag tänkte ut vad jag skulle skriva

Haha, är man stor måste man vara snäll, brukar jag säga.  (Gissa om jag är liten eller stor!)

Skämt åt sido, jag är lite snällare än Calisto, men hon är definitivt en av mina favoriter i Xena. Xena, Calisto och amazonerna är favoriterna.

Har inte sett Bloodrayne, men det låter som en film jag kan tycka om, gillar filmer och böcker där jag kan relatera till de kvinnliga karaktärerna, vilket jag sällan kan, eftersom de alltid är så "åh nej, jag är i knipa, kom rädda och mig, tappra man!".  Hur svårt kan det vara att döda en drake själv, allvarligt?  Jag skulle ju förlora all min femininitet om jag satt och väntade på en riddare att döda draken. Tacka vet jag Xena, det är en äkta kvinna det.

Fast drakar är söta djur, kan nog tänka mig att ha en som husdjur. En liten en som kan spruta eld på dörrförsäljare och dylikt.

Har sett ett eller två avsnitt av Stargate, tänker mest på McGyver när jag ser den och McGyver var jag inte så förtjust i när det gick på teven.

Jag läser på Borås högskola.

Och jag är en häxa på både gott och ont. Förarga mig och ditt nästa ord är "kvack".

Filmen SUGER! Kan inte säga hur mycket filmen är dålig. visst om du är extremt inne på vampyrer kanske du vill se den, men som ett Bloodryane fan hatar jag filmen. Det är Uwe Boll som är gjort den, jag har sett 4 filmer han har gjort (han gillar göra filmer av spel) Han har gjort vadjag vet BloodRayne1 och 2, Far Cary och postal. Postal var den enda bra filmen. En sjuk film om terrorism, konspiration, religion och en docka.

BloodRayne, finns som serie tidning men innan var det ett spel. Man styrde BloodRayne, hälften vampyr och hälfen människa… lite som Blade men tål inte soljus. Hon jagade nazister som försökte få delar av en atlantisk gud för att sedan bli en gud. Han har två svärd springer runt och dödar nazisterna. Som en gubbe jag högg av armen på, skrek han högt. Hon säger "Oh baby what will the neighbours think" LOL det var kul.

Men Xena, jag gillade också amazonerna, men mina favorit är joxer, en tönt och helt nästan oduglig. Jag gissar att din ande är stor och mäktig, sedan har jag lärt mig fråga aldrig en tjej om hennes ålder eller om hon är stor eller ej för det kan ge en ett blått öga (skojade)

Jag skulle också vilja ha en drake… dom äter ju dock ganska mycket… för inte tala om bajset dom lämnar efter sig. Har du sett draktränaren? Det är en ganska bra drakfilm. Jag tyckte den var bra och söta små drakar. Så kunde dom vara. Normalt är ju drakar mest monster.

Oj detta blev en lång kommentar. Jaja vi hörs senare, gotta Blaze…  hur var din midsommar? Själv jobbade jag hela dagen 8 till halv 5.

Men det betydde ju naturligtvis att jag inte behöver vara snäll.  Men jag är snäll ibland, ändå, av egen fri vilja.  Och med "stor" tänker jag "lång".

Joxer är kul i sin töntighet och jag saknar honom när han dör, faktiskt.

Jag gillar vampyrer, dock inte mesarna i twilight, sorry twilightfans, men de är inte riktiga vampyrer om de kan vistas i solsken och överleva på djurblod. Riktiga vampyrer dricker människoblod och glittrar inte i solen - de blir aska. Dessutom gillar jag hämndlystna tjejer i film och litteratur, så redan där finns ju två positiva saker med bloodrayne. Jag bildar min egen uppfattning om ting and you can't stop me.  Men jag orkar inte införskaffa den, så det får vara.

Dog Joxer… nä, det var sorligt. Men en ska jag inte gillade med Xena var alla tjata, djup urringade kläder. Visst hade man lite såna kläder och sexuallitet var vanlig, men inte så mycket!

Jag kommer att ha vampyrer i min bok, och bara de de stora vampyrerna kommer att kunna vara i solen fast det ger dom obehag. Och magiska drycker kommer att släka deras törst… eller var det inte så bra? Jag läste om Twilight vampen.

Har du hittat info om BloodRayne om du inte har det kan jag ju berätta lite om henne om du vill.

#54 Du kan ju ha halvvampyrer det skulle vara spännande och då skulle de ju kunna vara ute i solljus.

Förresten skulle jag gärna vilja läsa fortsättningen av berättelsen även om jag inte kan läsa den pga att jag kommer åka på läger.

Sorry bokis, du har rätt jag skapade denna thread för min bok inte som jag har användt den till

Er… får se var var jag…

”Vi vet redan detta” sade magikern självsäkert., ”men vad ni inte förstår även om orcherna har demoners hjälp kommer dem aldrig att ta vårt rike. Vi håller redan på att skapa en armé av golmems som kommer att skydda hos mot allt som invasion heter. Deras fjuttiga arméer kommer att brytas som vatten mot klippor.”

Marwalk lyssnade lugnt på trollkarlen. Druiden log när den andre var klar.

”Min kollega”, började Marwalk lugnt. ”Även vattnet kan besegra berget. Och vad kommer då att hända om ni finner er då att ni står ensamma mot ett berg av oändligt många trupper och demoner. För om demonerna vinner kommer dem att fördärva resten av välden så att alla kommer att bli demonernas underhuggare eller slavar.”

Trollkralen fnös och spenderade sin tid att peta bort skräp från naglarna.

”Detta är inte tid för att vara envisa eller tro att ett rike kan stå själva utan alla måste hjälpa till mot detta hot som kommer att sluka vår värld. Ni har alla hört de historier som berättas av demonerna och deras anhang.”

”Det är just vad de är historier”, fräste samme trollkarl som protesterade innan. ”Det är bara hörsägen. Även om det fanns nerskrivet så är det bara vittnesmål. Det är inga bevis.”

”Halva världens befolkning utrotades”, svarade druiden. ”fick drakarna och deras riddare att försvinna och rubbade själva grundvallarna för magin. Och du säger att det inte är farligt.”

”Detta är just därför min kollega lämnade rummet, vi får ingen respekt av någon inte ens av druiderna som vi trodde att vi kunde få stöd från.” Trollkarlen fnös. ”Men vi kanske inte skulle räkna med hjälp från Marwalk som har visat att han inte har någon respekt för oss. Trollkarlarna från ärkemagikern Seknaga drar ifrån sig från detta möte.”

Representanten från Seknaga reste sig och en av de sista två trollkarlarna reste sig också och följe honom ut. Den siste satt kvar till synes oberörd men druiden märkte små spänningar längst ögonen på honom. Hamilton reste sig efter den siste trollkarlen hade lämnat rummet och såg på den siste medlemmen från norr.

”Kan jag anta att du vill fortsätta ge ditt stöd för oss?”, frågade hopfullt baronen.

”Ja mästare Lifidis visste att de andra var arroganta”, sade den siste trollkarlen som satt i en röd mantel, med blåa streck. ”men att det skulle ta så lite att förolämpa dem visar bara att deras kunskap inom diplomati inte är stor. Men druid var vänligen att fortsätta med talet.”

”Tack som jag sa skulle”, började druiden men avbröts av larmklockor. Vakterna reagerade snabbt och hade redan sina vapen redo innan två sekunder. Alla runt bordet hade rest sig. Leo stormade in genom dörren.

”Kejserliga reguljära trupper och elit soldater har stormat värdshuset”, sade dvärgen. ”Och förklarat en razzia. De håller på att slå sönder dörren in till lagret. Dom fångade de tre som lämnade rummet.”

Baronen svor, alla runt bordet tittade nervöst på varandra och Hamilton.

”I vilket stridskick är vi”, frågade han Leo.

”Korridoren är rätt så trång och vi har flera gångar som leder till gömställen runt om i staden. Vi kan försvara korridoren en tid och kanske lyckas fly ut i kloakerna.”

”Leo, försvara korridoren så länge du kan medan alla här kommer i säkerhet”, började baronen.

”Jag hjälper till vakterna”, sade druiden.

”Jag också”, sa trollkarlen.

”Betyder det att er mästare”, började Hamilton men avbröts av stridsrop. En dvärg steg in.

”Dom har brutit igenom dörren och är på lagret.”, rapporterade dvärgen.

”Ge er av nu!” beordrade Leo. Alla de runt borden visades till en dörr som en trollvakt höll öppen. Dvärg ledaren, druiden och trollkarlen gick ut genom den dörren som Leo hade kommit ifrån. Korridoren var nu barrikaderad på tre punkter som skyddades av ett antal soldater. Leo började genast skrika ut order att förstärka barriärerna. Alverna längst bak drog sina pilbågar som varit gömda i ett skrymsle. Dvärg soldaterna drog sina stora stridsyxor och

Jag har inte gått igenom detta med skogselvas råd, så vi får köra på detta… Hoppas du gillar berättelsen, kommentera gärna hur jag skulle kunna göra den bättre

Allt i sin tid, medan du skriver kan det vara begränsande att anpassa sig efter någon annans råd. Det är bättre att du skriver i studens hetta och sedan läser igenom och lägger in de råd och kommentarer jag givit dig.

Jag vet hur det är, det finns risk att berättelsen inte känns som ens egna skapelse om man själv inte hunnit bli nöjd först.

"Marwalk lyssnade lugnt på trollkarlen. Druiden log när den andre var klar." Det låter igen som om de är två olika personer, även om man nu är medveten om att de är samma person.

Dessa två exempel är tydligare:

"Marwalk lyssnade lugnt […] och log […]"

"Marwalk lyssnade […]. Han log […]"

Som det är just nu är det också svårt att hänga med i händelserna, en djupare förklaring om situationen hade varit bra. Är det orcherna som anfaller? Vad är de ute efter?

Sedan verkar du ha svårt för att skilja på "de" och "dem", och jag är mycket konservativ av mig när det gäller grammatik. Om man översätter orden till singularis så blir det: de=han/hon, dem=honom/henne, och ska användas på samma sätt. Så det så!

Ja, Joxer dödas av Xenas dotter Livia, men det är för mycket att förklara om du inte sett avsnitten. Det är näst sista säsongen tror jag. Stör mig också på deras kläder - urringningen är så 1900-tal. Hela serien är full av anakronismer, så man får väl ta det för vad det är.

Som  jag sa innan hade jag inte fingranskat den… ur säkta om denna blir lite kort, men jag är förkyld … eller pollen jag vet inte vad men jag är inte helt 100.

Jag tror jag tar din nummer ett. Dessutom vill jag inte bli för tydlig, efter som dom som sitter i mötet vet om vad som händer, medan som läsare får du vet saker efterhand… kanske jag var för klurig, det är en sak jag gärna vill "skryta" är ett starkt ord men det är nog vad jag vill. Det ska vara lite som man vet att något stort är igång och att det är illa. Har jag målat upp det?

Ursäkta men jag tror jag måste lägga mig ner huvudet känns som om jag håller på att falla. Ha det gott… just det som alltid går det bra att ge mig råd. Gärna om det jag skrev klurig och det…

Jag förstår att du vill vara klurig, det är jag också när jag skriver, ibland kanske lite extremt klurig.

Du behöver inte vara övertydlig, men kanske att du redan i början av berättelsen, till exempel där "tullen" först stoppar Marwalk skriver något i stil med "han var på väg till ett möte för att diskutera ett tidigare orcheranfall."

Bara så att man fattar vad det är för slags möte han ska på, för just nu är det lite väl plötsligt och lösryckt att orcherna kommer och anfaller, det verkade ju så fredligt innan.

Måste tyvärr säga att varken skrivsättet eller handlingen inte fängslar mig ett dugg, men du skriver fantasifullt och bra :)

Personligen tycker jag inte att det är någon idé att kritisera skrivsättet, då det beror på författarens sätt att uttrycka sig. Det går inte att förändra sitt skrivsätt medvetet, utan det ska få utvecklas i takt med att skrivarerfarenheten växer. Annars finns det risk att det blir onaturligt och ryckigt.

Det bästa sättet att utvecklas som författare är att skriva mycket och läsa många böcker.

Birke, det är oki. Jag vet att min handling kanske är lite… torr men tyvärr är det så jag skriver sorry

Jag har läst ganska många, hela Tom Clancys "Jack Ryan" serien

Timothy Zhans star wars serie

De flesta verken av John Grisham

Alla Shannars böckerna…

Alla fem böckerna

Plus några deckare, spionthillers och lite allt möjligt…

jag vet det är inte många när man sa det så men jag tycker det är ganska många. Och jag har fått inspieration från de alla.

Jag är också ledsen, moderkortet på datan haverade så ett nytt moderkort och jag mvar på semster därför har jag inte skrivit till er. Ledsen för det

#62 Det är bara att fortsätta skriva och läsa - man blir bättre ju mer man övar :)

Jag tycker att fortsättningen av berättelsen var lite svår att hänga med i, precis som Skogselva skriver i #57 så är det svårt att förstå vilka som anfaller och vad de är ute efter. Men jag förstår att du vill hålla det lite mystisgt, det brukar jag också gilla att göra när jag skriver

Annars så gillar jag det precis som förut.

Bokis som alltid tack för ditt stöd. du vet inte hur mycket det betyder för mig. Som jag sa har min data havererat och semster och tyvärr örjar jag jobba på måndag men jag ska försöka skriva mer… Men jag har som sagt en stark fiende med mig lättja

Men som jag har sagt innan så tänker jag skriva klart sedan har jag ett par st som är redo att hjälpa mig med "rättningen" fixa, så att alla fattar, grammatiken mm.  Så nu ska jag försöka skriva lite ha det gott

#62 Läsa mycket av allt är bra, om du vill skriva fantasy så ska du nog leta rätt på lite fler fantasyböcker att läsa också.  Av det du räknat upp verkar mycket vara deckare och jag tycker att författare inom olika genrers har olika sätt att uttrycka sig.

Jag tycker att språket i deckare är torrt/allvarligt, medan det i fantasy är mer livfullt och lekande.

Det är olika skrivsätt, även om jag inte har några exempel som bekräftar min teori.

Genom att läsa mycket av allt så får man del av hela kakan och inte bara en bit.  

Skrivsätt beror på hur man formulerar sig, men också på de böcker (det språk) man läser.

Jag kan väl inte säga att jag är allätare heller, jag läser inte deckare, eller romantiska böcker eller ens samtida romaner. Jag är ganska insnöad i fantasy, gamla böcker (från 1800-talet och äldre) och historiska romaner, och det tror jag formar mitt skrivsätt.

Jag har läst fantasy också, som Tolken (naturligtvis) Glömde honom, har läst alla "ringen" böckerna mellan 7-8 gånger. Då är Hobbit också inkluderad. när Bibldo beger sig till ensama berget.

Men jag skulle nog kunna läsa mer fantasy, har du något förslag? Just det glömde nämna har läst en massa böcker med warhammer både rymden och…. er ska man säga "medeltid" Dune är också en serie jag har läst mycket… men mycket komplicerad intrig mm.

Jo det är rätt så mycket deckare jag gillar men jag har glömt en annan av mina favortier, Robyn Young (handlar om templeriddare) blev helt insnöad på serien , men också Conn Igguldens Kejsaren och Erövraren.

Men jag glömmer det jag skulle be om en bra fantasy bok. Har bara ingen tid att läsa… mycket om kommer ivägen.

Ja nu får det räcka det var kul att höra från dig P saknat dina råd

#67

Min favorit är Locke Lamora av Scott Lynch - hittills finns "Locke Lamoras lögner" och "Röda hav under röd himmel"

Sedan finns också "Vindens namn" av Patrick Rothfuss och "Svärdens väktare"-serien av Nick Perumov. Första boken heter Träsvärdet och diamantsvärdet del 1.

Pirates Latitudes av Micheal Crichton är också bra.

Jag läser ganska långsamt och jag upptäckte inte fantasy förrän förra året, så jag har inte hunnit så mycket längre än så här.

Jag känner inte till dom, men jag är själv inte så inne på det just nu, men ska försöka hitta Scott Lynchs och se vad jag kan upptäcka, nä nu ska jag sova. Upp med tuppen imorgon och sedan jobba… ha det gott.