Vinden ven i Alassës öron när farten ökade. Hon låg tätt intill sin drakes kropp. Molnen strax ovanför dem var mörka, ett fruktansvärt oväder var påväg. Celahigr flaxade snabbare med sina starka vingar. Han var tvungen att skynda sig för att få sin alvryttarinna till säkert skydd innan natten kom.

Åskan mullrade och blixtar drog fram över bergen. Men ännu hade de inte nått fram till skogen. Där den unge Darion, red på sin svarta stridshingst. Han ville helst komma i skydd innan regnet började falla. Men var samtidigt rädd för att skada sin fina häst.

Högt ovanför ….

Vinden ven i Alassës öron när farten ökade. Hon låg tätt intill sin drakes kropp. Molnen strax ovanför dem var mörka, ett fruktansvärt oväder var påväg. Celahigr flaxade snabbare med sina starka vingar. Han var tvungen att skynda sig för att få sin alvryttarinna till säkert skydd innan natten kom.

Åskan mullrade och blixtar drog fram över bergen. Men ännu hade de inte nått fram till skogen. Där den unge Darion, red på sin svarta stridshingst. Han ville helst komma i skydd innan regnet började falla. Men var samtidigt rädd för att skada sin fina häst.

Högt ovanför honom kunde han skymta den enorma drakens gestalt. Den flög exakt under den lilla biten av månen som trängde fram ur de svarta molnen, och den lös på den stormiga himlen.
Skogen tycktes oändligt långt borta där han frös och hackade tänder. Vinden piskade honom i ansiktet och hans händer var avdomnade av kylan.

Vinden ven i Alassës öron när farten ökade. Hon låg tätt intill sin drakes kropp. Molnen strax ovanför dem var mörka, ett fruktansvärt oväder var påväg. Celahigr flaxade snabbare med sina starka vingar. Han var tvungen att skynda sig för att få sin alvryttarinna till säkert skydd innan natten kom.

Åskan mullrade och blixtar drog fram över bergen. Men ännu hade de inte nått fram till skogen. Där den unge Darion, red på sin svarta stridshingst. Han ville helst komma i skydd innan regnet började falla. Men var samtidigt rädd för att skada sin fina häst.

Högt ovanför honom kunde han skymta den enorma drakens gestalt. Den flög exakt under den lilla biten av månen som trängde fram ur de svarta molnen, och den lös på den stormiga himlen.
Skogen tycktes oändligt långt borta där han frös och hackade tänder. Vinden piskade honom i ansiktet och hans händer var avdomnade av kylan.

Alassës var oturligt nog omedveten om ryttarens närvaro. Hade hon vetat om vem som red under henne hade det besparat henne en massa möda. Celahigr kom fram till grottan där de kunde ta skydd för ovädret. Med en ljudlig duns slog han emot grottgolvet. Stelbent med fortfarande med den typiska elegans som alver brukar uppvisa, gled Alassës ner från hans rygg. Celahigr ruskade på sig så vattnet stänkte och la sig sedan ner på marken för några timmars sömn.

*Puttar*

*Putt*

Vinden ven i Alassës öron när farten ökade. Hon låg tätt intill sin drakes kropp. Molnen strax ovanför dem var mörka, ett fruktansvärt oväder var påväg. Celahigr flaxade snabbare med sina starka vingar. Han var tvungen att skynda sig för att få sin alvryttarinna till säkert skydd innan natten kom.

Åskan mullrade och blixtar drog fram över bergen. Men ännu hade de inte nått fram till skogen. Där den unge Darion, red på sin svarta stridshingst. Han ville helst komma i skydd innan regnet började falla. Men var samtidigt rädd för att skada sin fina häst.

Högt ovanför honom kunde han skymta den enorma drakens gestalt. Den flög exakt under den lilla biten av månen som trängde fram ur de svarta molnen, och den lös på den stormiga himlen.
Skogen tycktes oändligt långt borta där han frös och hackade tänder. Vinden piskade honom i ansiktet och hans händer var avdomnade av kylan.

Alassës var oturligt nog omedveten om ryttarens närvaro. Hade hon vetat om vem som red under henne hade det besparat henne en massa möda. Celahigr kom fram till grottan där de kunde ta skydd för ovädret. Med en ljudlig duns slog han emot grottgolvet. Stelbent med fortfarande med den typiska elegans som alver brukar uppvisa, gled Alassës ner från hans rygg. Celahigr ruskade på sig så vattnet stänkte och la sig sedan ner på marken för några timmars sömn.

Medan Celahigr somnade stod Alassës och blickade ut ur grottan. Hon såg en svartklädd gestlat röra sig nere bland träden. Det var Darion. " Saesa omentien ile ", sade hon på alviska. Då tändes hennes halsband, som var i form av en stjärna och lös med ett bländande sken. Darion såg detta och blickade upp mot grottan där Alassës och Celahigr hade slagit läger. Han begav sig dit.