Låter ju helfestligt!
2 fel bara..
- Bor ca 45 mil ifrån sthlm
- Att kunna lägga undan den summan existerar inte ens

Läste nu i länken & tycker det är ännu mer sjaskigt att man inte får/kan gå den kursen *plutt*

Ett litet billigare tips kommer här =)
Fick idag ett litet blad ifrån Medborgarskolan med vårens kurser. Där så hade dom en kort kurs där man fick utveckla sitt skrivande, sina ideér, karaktärer etc..
Kostade runt 4-500:-
Kanske finns nåt liknande i din egen stad ;-)

VARFÖR bor jag inte i sthlm och har en massa pengar? :P det låter himla skoj.

Gå inte på sånt där! Att skriva kommer inifrån, det är ingenting man kan lära sig och det är ingenting som har regler för hur det "ska vara", och man ska definitivt inte behöva pröjsa såna löjliga summor för det. Det finns massor med folk som säger sig kunna lära ut att skriva, och av någon outgrundlig anledning så ska de ha saftigt betalt för det också, samt att de gärna erbjuder sig att korrekturläsa det man har skrivit om man pungar ut med några tusenlappar till… När jag gick på teaterskolan (där kurs i manusförfattande ingick) så varnades vi för precis såna här "kurser".

Säger inte att Niklas Krog är ute efter att skinna sina lärlingar, men chansen finns…

Jag kan hålla med om att den första med Krod där var saftigt dyrt, och för vad?
Men mindre skrivkurser tror jag är bra att gå ändå

Det låter skitkul men jag skriver egna berättelser hemma o det är helt gratis!

Jag håller med Ahnna, man ska inte gå på sånt där. Jag har läst såå många olika kurser i hur man ska skriva och kan ärligt säga att inte en enda har hjälpt ett dugg. Tvärtom så har jag upplevt dem som sinkade i och med att man måste delta i andra projekt och skriva historier på andra teman än de man har planerat.

Kan dock förstå att folk gillar att samlas och skriva tillsammans och utbyta idéer och tankar, men det kan man ju lika gärna göra på ett forum (och sen ha forumträff om det nu är viktigt att man träffas) utan att betala ett öre. 

 Bästa sättet att bli bra på att skriva är att skriva, punkt slut. Finns ingen genväg, även om det vore jäkligt befriande om man kunde gå en kurs och sen vara mästare på att skriva..

 Nåja.

#8 Givetvis kan man inte gå en kurs & sen va en mästerförfattare! haha…men tänk så praktiskt..
Nä övning ger - förhoppningsvis - färdighet.
Att gå på kurser kanske passar vissa bättre en andra..
Man gör det man trivs bäst med.
Själv skulle jag vilja gå en av ren nyfikenhet.

Sen tror jag att det kan va bra att skriva andra texter utanför sitt ämne ibland oxå. Kanske lär man sig något av det?

Jag tror själv att det skulle vara nyttigt. Just för att komma igång att skriva och kul att få respons på det man skriver. Inte minst för att få en känsla av om det jag skriver är bra eller inte. Men jag tror inte man blir författare bara för att man går en kurs. Utan där finns både de som skriver ändå(och skriver bra) och de som behöver hjälp att börja skriva. Var och en får följa sin egen vär eller hur?

#9: Jag har skrivit väldigt länge och naturligtvis är det bra att skriva utanför sitt ämne ibland, men när man har kommit till det stadiet att man håller på att skriva klart och finslipa hela romaner kan iaf jag känna att det är lite slöseri med tid som man istället hade kunnat använda till dem. Eller andra projekt i andra ämnen. Alltså vad jag menar är att i alla fall jag har tillräckligt med egna idéer så att kasta in ännu fler känns bara sinkande.

Naturligtvis får ju var och en göra och tycka som de vill, och jag tycker att det är fånigt att lägga 3000 på en sådan där kurs som antagligen fyller samma funktion som ett skrivforum. ;)

Jag försöker helt enkelt bara varna folk innan de lägger ut pengar i onödan.

Det där skulle vara riktigt roligt att lära sig, då jag har fantasin för att skriva, men är inte tillräckligt bra på att skriva:p

Personligen tror jag att grunden till att lyckas som författare är att lära sig ett språk, både skriftligt och talat. Ett problem i skolorna idag är ju att nära hälften av eleverna knappt kan stava till basala ord och dessutom har de ingen direkt språkförståelse. Vill man skriva så måste man lära sig stava och förstå vad man skriver.

Jag brukar har ha något större problem med att få mig hyfsat förståd, men jag kan inte ens skriva i närheten av det som krävs för att skriva en bok..

Jag håller med till viss del att kurser kan vara överskattade. Visst finns det kurser som är nyttiga att gå, speciellt om de handlar om genren man skriver, men jag tror att man kan få mer ut av att läsa böcker - om man registrerar det som står och hur det är skrivet, och inte bara låter det strömma in i huvudet och ut lika snabbt. Sedan träning, naturligtvis. För en del är skrivandet naturligt, för andra krävs det mer för att inte prata i nattmössan :).

Sedan är jag mycket för tutorials på nätet. Artiklar som inspirerar och berättar hur någon känd eller okänd, amatör eller professionell författare ger sig i kast med sina böcker.

Kan rekommendera http://www.elfwood.com/farp/writing.html om det är någon som inte varit inne där. Man får alltid en ny vinkel att se på sina karaktärer eller sin historia om man läser någon artiklel där, vare sig man håller med eller tycker att artikelförfattaren är ett yxskaft.

#15 Som att läsa en skolbok alltså? för när jag läser, läser jag inte boken, jag lever i boken..

#16 Ijin, jag är likadan, lever i den, ser den i mitt huvud snarare än orden som den är skriven med :). Men om man tar ett steg tillbaka och läser orden, då kan man börja se t.ex hur författaren har använt sig av orsak-verkan, eller vilka sinnen som han/hon har tagit i användning - då kan man börja lära sig behandla meningarna. Så ja, precis som en skolbok :). (Tänk om man hade fått läsa sådana böcker i skolan ;).)

Ta t.ex sinnestämningen hos en karaktär. Om han är lugn så flödar tankarna ofta i långa passager, och han begrundar mer. Meningarna blir långa och flytande, reflekterar mycket av det han ser och ger läsaren ett intryck av ro. 
"Kylan ute började långsamt tränga in i mina kläder och gjorde att nästippen blev bedövad. Jag gömde händerna i ärmarna i förhoppningen att få tillbaka lite värme i fingrarna. Andedräkten flöt upp i stora moln framför mig, filtrerade glittret från den solbadande snön där mina pulsande steg yrde upp den."

En karaktär som är upphetsad på grund av något närstående han skall göra tänker ofta snabba, fokuserade tankar. Mer en sorts uppräknande av fakta snarare än reflekterande eller beskrivande. Det ger också läsaren en känsla av intensitet.
"Det var kallt ute. Jag pulsade genom snön och gömde händerna i ärmarna för värme. Andedräkten ångade framför mig; snön yrde upp av mina steg."

Nu var det bara ett snabbt nerskrivet exempel, och jag säger inte att jag är bra på det ;). Men det är just sådana här saker man kan vara uppmärksam på när man läser en bra författare :). Hur förmedlar han/hon känslor, sinnesstämningar, strider eller fridfulla scener etc?

#17 Förstår vad du menar.. men det är svårt, faktiskt, men jag har ju o andra sidan en rätt bra aning om hur folk skriver, men jag brukar aldrig orka skriva heller<.< Latmask jag är:P