Annons:
Etikett07-uppsatser-om-fantasy
Läst 7676 ggr
Clara007
2009-09-05 16:39

Fantasy och Reality i Storbritannien

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Är två-världs fantasy något typiskt brittiskt? Eller kanske ett sätt att överleva den tunga vardag vi lever i? Vissa menar att det bara finns en värld, de är de som inte har någon fantasi, ingen glädje och lever som Momos grå män. Men vi vet att det finns något helt annat där ute, något som britterna varit bra på att dela med sig av.

Fantasy eller Reality?

Varför Fantasy?

Är fantasy samma som fantasi kan man då undra? Och vad är vardagsmagi? Hade vi inte haft fantasi känns det som om genren fantasy hade varit svårgreppad. Men tack vare vardagsmagin som ger fantasin liv kan vi utveckla något mycket större än det magiska i vardagen. Regnbågar, dagg i gräset, solens strålar genom regnet och lägger vi till älvor i detta underverk av väder har fantasin eggats av vardagsmagi och skapat en helt ny värld av varelser och händelser och detta tack vare lite regn och en sol. Diktade och mytiska världar är stilmedel författare använder för att komma under verklighetens yta, inte för att fly från den. Berättelsen och myten ska hjälpa oss att se tillvaron klarare (Toijer-Nilsson, 15:1981). Och visst är det precis så, att genom bilden som författaren målar upp till oss får vi intryck, uppmaningar, upplysningar och en massa energi. De världar som finns i böcker talar om för oss vad som kan finnas där ute, vad livet kan bestå av och vilken glädje det är att dela med sig. Med Fem barn hittar ett troll (Five children and it) introducerade Edith Nesbit magin i det dagliga livet (Toijer-Nilsson, 42:1981). Edith Nesbit utgick ifrån att tid och rum bara är tankeformer, begrepp som människan skapat för att kunna hantera sina upplevelser (Toijer-Nilsson, 43:1981). Och då förstod hon att det också finns människor som har förmåga att oberoende av tids-och rumsgränser förflytta sig mellan århundradena (Toijer-Nilsson, 43:1981) medan tiden står alldeles stilla här hemma. Genom sitt skrivande kritiserar Nesbit olika tiders politiska och sociala missförhållanden och pekar indirekt mot sin egen tid, det Edwardianska England (Toijer-Nilsson, 45f:1981). Nesbit har lyckats blanda vardagen med magi och skapar på så sätt något nytt och oberoende som sedan luckras upp när förtrollningen bryts och vardagen återvänder (Toijer-Nilsson, 45f:1981). Det är just kombinationen vardag och fantasivärld som verkligen fungerar och gör det hela så verkligt. När Alan Garner var ute och gick i ett rivningsområde i Manchester såg han bilder som byggdes upp till boken Elidor. Och här, i ett speciellt nästan overkligt ingenmansland kunde han se gränsen mellan synigt och osynligt (Toijer-Nilsson, 100f:1981) och där smältes de två världarna samman. När detta händer lär vi oss att se vår egen värld, vår egen verklighet, på ett annat sätt och detta sporrar oss att bearbeta svårigheterna och förändra vardagen (Toijer-Nilsson, 190:1981).

Sagan och verkligheten
Det som är overkligt i sagan, det som är magiskt, består huvudsakligen i att en verklighetsnära utgångspunkt sätter samman verklighetsnära enskildheter på ett sådant sätt, att det uppstår ett lyckligare slut än som någonsin skulle kunna förekomma i den verkliga tillvaron (Richter & Merkel, 49:1980). Sagan har lindat in vardagen i ett magisk skynke och människan har upplevt denna sortens berättande som ett försök till att projicera önskningar och behov i de samhälleliga erfarenheternas struktur (Richter & Merkel, 77:1980). Det där var tungt beskrivet, Alan Garner väljer sina ord bättre: "We cannot say what we most deeply feel. In the end, we can only say what we mean through image. Not through the words, but only through the images that those words can construct" (Alan Garner i intervju med Raymond Thompson, 1989 http://www.lib.rochester.edu/camelot/intrvws/garner.htm).

En värld fylld av magi.
Fantasy är en genre fylld av magi och genom att magi finns antar berättelser formen av det fantastiska (Eriksson, 249:2007). Att förklara vad magi är i en värld som styrs av andra lagar är en svår uppgift, magi innebär att människan kan påverka världen omkring sig på ett övernaturligt sätt (Eriksson, 249:2007). Moderna religioner påstår att det inte är människan som skapar magi utan de övernaturliga makterna som styr världen. Däremot förekom den folkliga magin parallellt med den katolska kyrkan under medeltiden även om man aktivt motarbetade och försökte utrota den (Eriksson, 249:2007). Och det är precis där, inom den folkliga magiska tron som vi hittar grunderna till Harry Potter (Engdal &Åkerblom, 160:2003b), men vi återkommer till Harry, för en gångs skull får han vänta.
Laura Hoffeld berättar (i Where magic begins, i The Lion and the Unicorn, Vol. 3, no 1, 1979 pp 4-13) om fantasierna hon älskade under sin barndom, hur fantasin finns på precis den plats där de två världarna möts och det var där de bästa böckerna hittades och återvände till och lyste upp den värld som hon satt fast i. Hon beskriver hur den magiska transformationen inte beror på trollkarlar eller djävlar utan ljuset, livskraften. Mary Poppins av P.L. Travers är ett bra exempel på hur magin fungerar. När Poppins insisterar på gott uppförande och yttre desto mer betyder magin. Poppins är smal, korrekt och den mest tolerant av älvor och hon stannar inte länge (Hoffeld, 4-13:1979). Just Mary Poppins får mig mest att tänka på karaktären Nanny McPhee som Emma Thompson byggt på böckerna om Nurse Matilda av Christianna Brand som baserat sin nanny på berättelser som hennes morfar eller farfar berättat (http://en.wikipedia.org/wiki/Nurse_Matilda). Både Mary, McPhee och Matilda skapade sin egen magi i den värld som vi befinner oss i och det är det där lilla lilla extra som gör den värld vi lever i så speciell.

Hemskt, svart, groteskt och skräckfyllt - en värld av ondska.
Skräckgenren är en genre utanför fantasyn även om de i många fall synbart samarbetar eller i alla fall ligger kant i kant med varandra. Jag kommer inte att gå djupt in på skräckgenren, men ville kommentera att det inte alltid är ljuset i den grå dimman som visar sig i fantasyn utan att det kan mycket väl vara precis tvärt om.
Djävulen är en relativt sen uppfinning, i alla fall så som han beskrivs i Dante, som en kung som styr ett eget rike. Han var den stora motståndaren och den som skapade förvirring för människan (Eriksson, 285:2007). I TV-serier ser vi hur djävulen befinner sig ibland oss, han ska försöka få oss att utföra jobb, förleda oss och vinna våra själar. Reaper (http://en.wikipedia.org/wiki/Reaper_(tv_series)) är ett exempel på detta. Sam är djävulens son, hans föräldrar har sålt hans själ och på sin 21a födelsedag måste han börja jobba för honom med att samla in förrymda själar. I varje avsnitt har Sam en ny apparat eller ett aggregat som ska hjälpa honom fånga själen. Det återkommande är att Sam vill bli fri, han försöker hela tiden hitta nya sätt att vinna tillbaka sin själ. Vidare har vi TV-serien Supernatural som ett annat exempel på verkligheten i fantasy/skräck uppfattning. Här är två bröder, Sam och Dean, som är jägare. De slås mot varelser som de flesta människor inte ens tror existerar. Bröderna reser landet (USA) runt och undersöker paranormala företeelser och andra oförklarliga händelser. Många av dessa är baserat på folklore, myter och Amerikanska så kallade "urban legends", medan andra avsnitt bygger på klassiska berättelser om övernaturliga varelser som vampyrer, varulvar och spöken (www.cwtv.com/shows/supernatural/about och http://en.wikipedia.org/wiki/Supernatural_(TV_series)). De använder sig också av vapen av olika slag som ska fånga, fälla och oskadliggöra varelserna. Bland annat finns Colten med de tretton originalkulorna som tillverkades 1835 av Samuel Colt för jägare av det övernaturliga. Legenden säger att allt som skjuts med den dör, inklusive varelser som i normala fall är immuna mot alla vapen. Det finns en mystisk och förmodligen magisk "demon-dödande" kniv. Salt i fönster och dörrkarmar så att demoner inte kan komma in, Saltskott till gevär och rent järn som spöken inte kan ta sig igenom, symboler och pentagram som stänger dem ute eller inne (http://en.wikipedia.org/wiki/Supernatural_(TV_series).
Och när vi nu är inne på demoner och djävlar så hittar vi i ibland annat Nya testamentet och de tidiga kristna ideologerna information om att Satan var den högste bland de fallna änglarna och som tur är ska, enligt apokalypsen, Kristus i den sista striden besegra ondskan och kasta ner Satan i avgrunden (Eriksson, 286:2007) och så levde vi lyckliga i alla våra dagar….men vänta, här har vi ju en liknelse med Harry Potter och "Ni-vet-vem" eller "Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn", men vi är väl inte rädd för honom så vi kan använda hans riktiga namn, Lord Voldemort. I sjunde och sista boken om Harry Potter vet Voldemort att han inte har någon makt över fläderstaven, ändå kastar han Den Dödande förbannelsen med Fläderstaven medan Harry använder en avväpningsbesvärjelse med Dracos stav. Fläderstaven vägrar att döda sin ägare (Draco blev Fläderstavens ägare när han avväpnade Dumbledore, Harry vann sedan stavens lojalitet när han tog den) och besvärjelsen studsar tillbaka på Voldemort som slutligen förgörs (J.K.Rowling, Harry Potter and the Deathly Hallows, Kapitel 36, 2007). Men visst är den spännande, denna värld som vi mugglare inte har tillgång till, denna värld som skapats tack vare fantasin. Och Bibeln hade ju rätt, ljuset vann över mörkret i alla fall i serien om Harry Potter. Men än en gång lämnar vi Harry för vi ska inte hänga kvar i denna onda och svarta värld utan, om bara för en stund, förflytta oss inom vårt eget rikes gränser.

I allas vårt gamla Svedala - Sverige i ett nötskal.
De magiska världar som skapats av Svenska författare är minst lika vackra, skrämmande och underbara som vilken nationalitets författare som helst, skillnaden är bara att de tyvärr blir lite mindre. Men vår värld är samma värld oavsett språk och fantasi är alltid fantasi och för Maria Gripe var en kappa inte bara en kappa utan inne i kapporna bodde onda eller goda andar så det gällde att välja rätt. En dag bestämde Maria sig för att bli en som inte trodde att det bodde andar i kapporna, en som inte trodde att skuggorna var levande, en som de vuxna inte ständigt behövde sucka över. Men Maria fortsatte att se skuggorna, hon lyckades bara dölja det bättre (Engdal & Åkerblom, 120f:2003a). En av Marias fantastiska berättelser började när hon träffade på en mystisk liten gubbe som sålde smycken. Hon köpte en tennring med en grön sten. Det var något alldeles särskilt med ringen och den där stenen, den liknade ett öga. Det var nu idén till berättelsen om Glasblåsarens barn kom till henne, akta dig för att önska! Dina önskningar kan gå i uppfyllelse. En klok visdom från folksagornas värld där ogenomtänkta önskningar kan få katastrofala följder (Engdal& Åkerblom, 122:2003a). Men som blivit sagt tidigare så är det mörka i livet också viktigt och speciellt nödvändigt för att vi skall förstå ljuset och känna livskraft (Engdal & Åkerblom, 123:2003a). 1974 tog Maria tag i magin och klev in i verkligheten där hon placerade Tordyveln flyger i skymningen (Engdal & Åkerblom, 127:2003a).
Tordyveln handlar om trettonårige Jonas som vill bli reporter. Han har fått en kassettbandspelare där han spelar in en nattlig roddare och ett mystiskt samtal som sätter igång historien. De dödas röster hörs på bandet och en tordyvel leder Jonas i rätt riktning. "Allt levande hörer samman" står det i breven från 1700-talet som tordyveln lett dem till, och de döda lever…..(Engdal & Åkerblom, 128:2003a). Precis sådär lagom skrämmande som man vill att det ska vara i verkligheten. När det springer varulvar i skogarna i USA är det helt OK men döda som vandrar på min gata är inte riktigt samma sak.
Gunila Ambjörnsson har hittat sin plats i tidsresorna. I berättelsen Vilse i tiden befinner vi oss i både forntid och nutid i ruinernas Visby och Gunila har hittat sin inspiration i legenden om Valdemar Atterdag från 1361 (Kjersen Edman, 11:2008). På Gunilas egen hemsida www.gunilaambjornsson.se kan man hitta en kort beskrivning av berättelsen; "Bland lajvare och anakronister i Visby: en stad med en blodig förhistoria, drabbad av medeltid. En exotisk stad där gränsen mellan nu och då kan tyckas nästan utplånad, i alla fall på vintern där sagorna vilar under ytan och där vad som helst skulle kunna hända. Det gör det också. Vem är flickan som dyker upp bland lajvarna? Kommer hon verkligen från 1361, och är det sant att hon valde att stanna kvar i vår tid?" Tidsresor är alltid speciella, man är både borta och hemma på samma gång, på en och samma plats i olika tidsåldrar. I huset Silfvercronas gåta berättar Gunila om Lisa och Lasse som besöker en gammal byggnad som verkar ha funnits sedan urminnes tider. Tant Hedvig som bor där är inte särskilt glad och byggnaden har farliga delar dit Lasse och Lisa beger sig utan tillåtelse, och där hittar de ett rum med en spegel och klockor. Lasse, som tror att man kan åka tillbaka i tiden, försöker och lyckas och Lisa följer efter. Vare sig man reser i tiden eller äventyrar på samma plats så hade det inte varit möjligt utan hjälp av fantasin.
(Jag har här medvetet undvikit den stora författaren Astrid Lindgren eftersom det skulle inneburit att hela uppsatsen handlade om henne.)

In i en värld av upplevelser, upplysning och det Brittiska väldet.
Tyvärr verkar det ibland som om fantasin inte är acceptabel för alla åldrar och på något sätt har den hittat sin plats på barnavdelningen eller på sin egen hylla på biblioteket dit inte alla vågar gå, där det smygs och tittas över axeln. Fantasygenren känns inte riktigt rumsren i Sverige (eller i alla fall inte på Helsingborgs statsbibliotek). Och för att bekräfta detta sa Philip Pullman när han 1996 fick Carnegiemedaljen för Guldkompassen: "Det finns vissa teman, vissa ämnen, som är för stora för vuxenlitteraturen; de kan bara behandlas på rätt sätt i en barnbok" (Engdal & Åkerblom, 137:2003b). Pullmans trilogi His Dark Materials som handlar om Lyra (Northern Lights, The subtle knife och The Amber spyglass) utspelar sig på ett multiversum (det hypotetiska delarna i flertalet möjliga universum inklusive vårt eget (http://en.wikipedia.org/wiki/Multiverse)), och flyttar sig mellan många olika parallella världar. Pullman säger på sin hemsida (http://www.philip-pullman.com/books.asp) att han inte tycker att det är författarens uppgift att berätta för läsare vad han menar: "The meaning of a story emerges in the meeting between the words on the page and the thoughts in the reader's mind/…./I'm not in the message business; I'm in the "Once upon a time" business". Han vill helt enkelt att vi ska tolka själva och bilda oss en egen uppfattning om vad som är rätt och fel, bra och dåligt och galet och alldeles jätteverkligt. Philip Pullman ställer viktiga frågor i Den mörka materian, frågor som inte brukar tas upp i ungdomslitteraturen. Han tror på sina unga läsares intelligens (Engdal & Åkerblom, 149:2003b). Religion är rubriken på en sådan fråga och han ställer frågor som vad det kan få för konsekvenser när vi påstår oss tro på den ende rätte guden? Finns det någon Gud över huvud taget och vem har hittat på att han finns? Kan man tänka sig en värld utan religion? Vidare finns kontrasten till vetenskapen som många menar är motsatsen till religionen och inget som kan kombineras. Vilket moraliskt ansvar har vetenskapsmännen för sina upptäckter? (Engdal & Åkerblom, 150:2003b). Det är frågor som är tunga att brottas med, men enligt Pullman är det viktigt att de ställs och han har med hjälp av denna maktkamp mellan religionen och vetenskapen skapat hemska, roliga, skrämmande och vackra men framförallt tänkvärda berättelser. Philip Pullman tror på berättelsens kraft att förändra, att få oss att tänka efter (Engdal & Åkerblom, 150:2003b). I Pullmans trilogi får vi veta att det bara är ett hjärtslag mellan miljoner världar och om vad som kan hända när universums gränser öppnas. Vi lär känna barn och vuxna men också daimoner, häxor, pansarbjörnar, änglar, mulefor och gallivespier. Alla människor har en själ, en daimon, som man sitter ihop med. Som ung kan ens daimon ta olika skepnader, en dag kan man ha en ekorre på axeln, en annan en ödla, en tredje en mygga. Som vuxen ändrar inte längre ens daimon form, den förblir den samma (Kjersen Edman, 200ff:2008). I Lyras värld, fylld av svindlande och skrämmande resor hittar vi även uppfinningar som står helt utanför vår värld. Otroliga flygande maskiner, droskor och verktyg som inte har dess like utanför Jules Vernes värld.
Stoft, Dust, som är anledningen till kampen mellan kyrkan och vetenskapen är det vi kallar förnuft, kunskapstörst, erfarenhet, vetenskap och verklighet. Stoft är inget skrämmande utan stoft är vad som händer när materia börjar förstå sig själv (Kjersen Edman, 202:2008). Stoft faller från himlen, det drar sig till människorna och försvinner in i objekt skapade av människan. Detta gör det mycket intressant för kyrkan som tror att det kan vara den fysiska manifestationen av arvsynden. Stoft är det som gör att all magi kan utföras i världarna, stoft är det som binder samman människan och hennes daimon (www.wikipedia.org/wiki/Dust_(His_Dark_Materials)

Fenomenet Harry Potter
En av hemligheterna bakom att vi tycker så mycket om Harry är nog att han är så vanlig (Engdal & Åkerblom, 157:2003b). Idén till Harry Potter fick Joanne Rowling på tåget mellan Manchester och London 1990 när hon inne i sitt huvud såg en vanlig liten pojke som inte hade en aning om att han hade magiska egenskaper (Engdal & Åkerblom, 155:2003b). Joanne Rowling har skapat något nytt och originellt med sina böcker men har också fått mycket kritik. Kanske är en av anledningarna till kritiken att inga andra barnböcker har blivit så mycket lästa och uppmärksammade (Engdal & Åkerblom, 164:2003b), det är frågan om ren avundsjuka helt enkelt och visst är det både synd och skam att det ska finnas svart/avund-sjuka när det finns hela världar av otroligt kreativ fantasi och alla dessa världar existerar inne i människors huvud och de är, ibland, totalt ovetande om detta. Men det är inte bara magin som gjort Harry så uppmärksammad och kritiserad, utan det är äventyret, om att växa och att klara av svårigheter och framförallt om mod och lojalitet (Engdal & Åkerblom, 164:2003b).

Cooper och mörkrets krafter
Susan Cooper, som är en mina absoluta favoriter, skriver på ett sätt som är nästan sövande, man vaggas in den värld man läser om och inget annat är viktigt, inget annat har någon betydelse, man befinner sig helt enkelt där hon placerat en. Susan Coopers The Dark is Rising, en serie i fem delar som handlar om slaget mellan det goda och det onda där De Gamla ger sig in, ett antal barn, en rad mystiska föremål och figurer och karaktärer från historia och legend. Coopers verk är skapade med magiska händer och berättelserna flätas in i riktig folklore och legend, här hittar vi allt från de gamla keltiska gudarna till hur "speciell" den sjunde sonen av den sjunde sonen är. Hennes språk är spektakulärt, hennes kapacitet att beskriva en pinne eller en magisk formel om planeter och stjärnor på himlen finns det inte någon som slår. Hon har gåvan att skapa känslor, när Will, som är en av De Gamla, får känna på Mörkrets krafter och den genomträngande kylan av snön beskrivs underbart, kylande vackert (http://www.fantasyliterature.com/coopersusan.html). I den första boken, Over Sea, Under Stone (Ovan Hav, Under Sten) träffar vi Gammelonkel Merry i ett gammalt hus i Cornwall tillsammans med de tre syskonen Simon, Jane och Barney på deras sommarlov. Boken handlar om syskonens kamp mot Mörkrets makter och med hjälp av en gammal karta hittar de en gömd skatt (Kjersen Edman, 10:2008), denna skatt är mytomspunnen och har mycket stor betydelse för världens fortsatta funktion, ljuset måste fortsätta segra, mörkret får inte vinna. Innehållet i Coopers böcker är en precis och perfekt sammankoppling av två-världsfantasy. Hennes böcker har fått mig att vilja emigrera till Wales.

Och nu, över till mästaren Mr Lewis
som sa: "All my seven Narnian books, and my three science fiction books,began with seeing pictures in my head. At first they were not a story, just pictures" (Hooper, 12:1974). Sommaren 1948 pratade Lewis vagt om att skriva färdigt en barnbok som han börjat på "in the tradition of E.Nesbit' (Hooper, 12-13:1974) och nog lyckades han med det alltid, han lyckades till och med skapa en egen tradition. Och mycket har sagts om Lewis och mer har spekulerats och hur underbart och pedagogiskt jag personligen än tycker att mannen är (var) så har han även fått negativ kritik, även om det är lite. Lewis instämmer att vi inte ska göra något som kan skrämma barn på ett sådant sätt att det tror att inget hjältemod hjälper, däremot tyckte han inte att vi skulle överbeskydda barnen mot världen som fanns utanför och det faktum att barnet "is born into a world of death, violence, wounds, adventure, heroism and cowardice, good and evil" (Hooper, 13:1974). Att Lewis valt att berätta som han gjort och skapa en annan värld har influerat många andra fantasyförfattare som också skapat sina egna världar. Som exempel har Philip Pullman placerat sin Lyra i en garderob, han har talande djur och magin om andra världar ligger som en lätt dimma över hela hans verk och dessutom är utgångspunkten för denna värld Oxford, där Lewis bodde, även om det inte är samma Oxford (Young, 2008). Vidare har vi Katherine Patersons bok Bridge to Terabithia där en av huvudpersonerna, Leslie, berättar för Jesse om hur mycket hon tycker om C S Lewis böcker. Neil Gaiman har skrivit en kort novell The problem with Susan om Susan (den äldsta av systrarna som blir drottningar i Narnia) när hon blivit gammal (finns bland annat i Gaimans Fragile Things) (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Chronicles_of_Narnia#cite_note-24). Och tvärt om kan det också vara så att Lewis blivit influerad av The Nutcracker and the Nouse King skriven av E.T.A. Hoffmann 1816 (Knochenhauer, 24-29:2005), kanske hade de bilder som Lewis sett fått lite hjälp på traven.

Slutsats
Vad har vi då kommit fram till inom två-världsfantasyn? Vad är det som gör den så speciellt, så attraktiv och så fascinerande? Kan det vara vardagsverkligheten i fantasin? Kan det vara magin som skimrar och bländar oss i vår vardagstristess? Denna magi som vi längtar efter i vår vardag och som ger oss värme, glädje, lust och hoppfullhet. Den magi som inte vanligtvis finns i vår vardag som är fylld av kallt regn, grå moln och motgångar men där den såväl behövs.
Astrid Lindgren har gett oss det, Maria Gripe och Gunila Ambjörnsson har gjort det, C.S. Lewis, Susan Cooper, Philip Pullman, Alan Garner och framförallt så har Joanne Rowling gett oss den glädje och värme som vi längtar efter i vår vardag och många av oss längtar mer än andra och andra bygger upp sin egen värld fylld av älvor, pysslingar, monster och spöken. Vår värld behöver det där lilla extra för att vi ska orka ta tag i vardagen och ge föda för våra barns fantasi så att de i sin tur kan skapa nya världar fyllda av allt det som är vackert och magiskt. "One of the things I realized soon after I began (writing) was that fantasy was the only way to approach reality with any clarity" sa Alan Garner i en intervju med Raymond Thompson 1989. Och Toijer-Nilsson påstår (191:1981) att sagor kanske inte förändrar världen men författarna menar att fantasi, känsla, inlevelse och visioner kan göra det.

Referenser:

Engdal, B & Åkerblom, G, Trollkarlar, spöken & fantastiska världar 1, Bibliotekstjänst, 2003 (a)
Engdal, B & Åkerblom, G, Trollkarlar, spöken & fantastiska världar 2, Bibliotekstjänst, 2003 (b)
Eriksson Bo, Tusen år av fantasy - resan till Mordor
Historiska Media, Lund, 2007
Hoffeld, Laura, Where magic begins, i The Lion and the Unicorn, Vol. 3, no 1, 1979 pp 4-13
Hooper, Walter, Narnia: The Author, The Critics, and The Tale i Children's Literature, vol. 3, 1974. pp. 12-22.
Kjersen Edman, Lena, Fantasy & Reality - Unga böcker
Btj förlag, 2008
Knochenhauer, Barbara, Genom klädskåpet till den fantastiska världen i Barnboken årgång 28, nr 1 2005
Richter, Dieter & Merkel, Johannes, Saga, Fantasi och social inlärning,Sven & Inga Wernström, Axlings Tryckeri, Södertälje 1980.
Rowling, J.K, Harry Potter and the Deathly Hallows, Kapitel 36, Bloomsbury, 2007
Thompson, Raymond, Interview with Alan Garner, http://www.lib.rochester.edu/camelot/intrvws/garner.htm), 1989
Toijer-Nilsson, Ying, Fantasins Underland - myt och idé i den fantastiska berättelsen, EFS förlaget, Ljungbergs boktryckeri, Klippan, 1981.
Young, Cathy, The flawed but fascinating fiction of Philip Pullman i A Secular Fantasy, 2008, http://www.reason.com/news/show/124392.html

www.cwtv.com/shows/supernatural/about
http://www.fantasyliterature.com/coopersusan.html
www.gunilaambjornsson.se
http://www.philip-pullman.com/books.asp
www.wikipedia.org/wiki/Dust_(His_Dark_Materials
http://en.wikipedia.org/wiki/Multiverse
http://en.wikipedia.org/wiki/Nurse_Matilda
http://en.wikipedia.org/wiki/Reaper_(tv_series
http://en.wikipedia.org/wiki/Supernatural_(TV_series)
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Chronicles_of_Narnia#cite_note-24

Denna uppsats är ett tentamensarbete för kursen Fantasylitteratur som gick på Växjö Universitet 2009. Stort tack till Clara som ville dela med sig av sitt fantastiska arbete! /Teamet på Fantasy iFokus

Annons:
Vippelicious
2009-09-07 01:07
#1

Väldigt bra uppsats!

Medarbetare på fantasy.ifokus

 

Jodiz
2010-05-01 19:13
#2

Väldigt bra och intressant, dock otroligt jobbigt att läsa när det inte var indelat i fler stycken!

Upp till toppen
Annons: