Annons:
Etikett04-konst-och-eget-skrivande
Läst 1834 ggr
Caramelbrownie
2009-07-06 14:28

Novell Blodsband

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hoppas ni gillar min lite fantasy inspirerad novell. Den pågår i vår tid, i vår värld…

Blodsband- Novell av Emma Forsberg

När allting är mörkt och du tror du håller på att dö… Vad tänker man på i just det ögonblicket? Allt man inte han med att göra? Att man skulle ha velat säga hej då till sina närmsta? Eller tänker man inte alls?

Det är det jag alltid undrat över.

Efter som jag aldrig kommer få uppleva just det ögonblicket. Jag kommer att stanna i samma ålder och samma skönhet för evigt. Jag kan inte dö. Men när dom gjorde mig till vampyr är det så det känns? är det hur man tappar andan och skriker i ett? Är det en sådan överväldigande smärta att man fryser till is?

Är det en enda väldig plåga tills man inte känner någonting längre?

Det var nämligen det som hände mig den där dagen i juni år 1923. 

Jag har nu vant mig att vara en vampyr. Men när jag ser på hur mina gamla vänner blir gamla och maktlösa så skulle jag kunna gråta. Men hur skulle jag kunna göra det när jag inte kan visa känslor, för att jag inte har några? Det är det enda jag frågar mig.

Jag var bara 16 år när den främmande mannen drog av sig sin hemska kapuschong och placerade sina tänder i mitt färska och glädjefyllda blod. Jag känner en i dag smärtan som aldrig kommer att gå bort. Men det rinner ej längre något blod i från mina ådror.

Det enda jag skulle vilja är att känna den äkta smärtan. Den man känner när man faktiskt dör. Jag vill helt enkelt dö. vad har jag kvar i den här världen?

Jag höll upp min hand i luften och följde tatueringen från dom sylvassa vampyrtänderna.

Jag har alltid önskat mig en vän. Eller faktiskt någon som är mer en en vän. En pojkvän.

Men det är faktiskt ganska svårt att dejta en vampyr. Jag har gått på flera dejter där han antingen legat död på marken med två sughål i halsen eller så har dom sprungit skrikande hem till mamma. Jag satt i den kalla platsen i det lilla hotellet jag bodde på just nu. Jag trummade med mina välmaykierade naglar mot glasbänken som tillhörde skrivbordet. Jag suckade djupt medans jag kollade ut över den vackra staden London. det var solnedgång. jag gick över det knarrande golvet in i badrummet för att hämta en nagelfil. mitt plattade hår hängde ner över ena axeln medans jag satt i den lilla soffan. har ni tänkt på att livet fortsätter i samma bana vad man en gör. som alla tai shi mästare säger

”Först bildas en känsla, Sedan får man en tanke och till sist går man till handling.” till exempel som när jag, denna dag bestämde ett livs avgörande beslut i mitt eviga liv.

Först bildades känslan av att jag ville börja om. Sedan kom tanken att jag kanske skulle flytta till paris. och till sist kom handlingen. jag packade mina få tillhörigheter och satte mig i första bästa taxi som kom förbi. När jag tittade in genom förarfönstret såg jag en man i sisådär 40 års åldern. Hans vänliga leende slog upp mot mitt ansikte. Vilken ljuvlig odör, den doftade av lycka och välvilja.

”Ursäkta mig, Miss, vart ska ni?” Han tittade ner och sa sedan

”Vatten tunneln?”

”Ja!” Snälla låt mig inte äta upp honom gud, snälla. Jag satte mig ner i baksätet. Det gamla skinnet lucktade av tobak och kanel.

” Så, Ska ni ut och resa?” Förarens grova raspiga röst gengöd taxin.

”Nej…” Inte äta, Inte äta ”..Jag ska flytta till paris”

”Grattis!” Föraren flinade bakåt i backspegeln.

”Tack.” Min utdragna ton berodde på att jag hela tiden tänkte för mig själv inte äta, inte äta, INTE ÄTA. jag kramade hårt om sitt dynan mina naglar trängde nästan igenom skinnet och mina knogar började att bli vita

Att skriva, är att måla med ord...

medarbetare på Fantasy iFokus

Annons:
Frida
2009-07-06 23:17
#1

Spännande, låter som en berättelse värd att byggas vidare på!

Värdinna på Fantasy
Medarbetare på World of Warcraft

Tride
2009-08-14 21:23
#2

Ja, hur gick det sen? Hur blev det med ätandet? Förvånad

Medarbetare på Andlig Utveckling

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Upp till toppen
Annons: