Vad var det du reagerade på? Jag tyckte skribenten hade en del goda poänger om dålig fantasy, även om artikeln kanske skulle mått bra av att vara lite längre.

Sättet som den första artikeln är skriven på är väldigt typisk för andra artiklar som klagar-på-allt-bara-för-att-jag-kan men gör det så enkelt som möjligt för sig. Hade hon bemödat sig att skriva mer och gått något djupare hade det till och med kunnat vara intressant på riktigt. För mig i alla fall, så känns det som att hon inte tillför något nytt än det som jag själv oftast kommer fram till när jag ser dessa filmer som görs allt mer för effekternas skull och inte så mycket för berättelsen och vad den vill säga. Det är synd att filmmakarna där borta i USA inte verkar inse den poential fantasy har, bortom penningvärdet vill säga.

#2 Jag håller med. Det känns mest som att hon verkligen försöker hitta anledningar till att såga filmerna. Kommentaren i slutet om fascistoid light är en sån klassisk töntkommentar att man undrar om inte kritiker har den minsta självkritik.

Nu tror jag kanske inte själv att de kommer att vara några framtida favoriter, men jag kommer att kolla in Clash of Titans i alla fall.

Jag å min sida håller med henne om att dålig fantasy ofta har tydliga fascistoida tendenser, med våldsdyrkan, den starkes rätt, dehumanisering och så vidare. Kolla på David Eddings böcker, till exempel.

#3: "en sån klassisk töntkommentar" säger mig inte så mycket, vad menar du?

Fascistoid är ett buzzword bland bl.a. kritiker idag. Att sätta etikett på något med fascistoid betyder idag inget annat än att man vill kunna välja att tolka all form av våldsskildring som dåligt. Ungefär som att man använder ordet rasist felaktigt för att undvika motkritik om man diskuterar problem med integration. Det går inte att hävda som positivt. När en kritiker inte gillar användandet av våld i en film eller bok eller vad som helst, så säger man fascistoid. Om sedan våldet är berättigat eller inte kan kvitta, för i dagens samhälle så får man aldrig säga att våld kan vara nödvändigt. Att sedan lägga till "light" är som att säga begränsad förintelse, eller lilla domedagen. Eller smaka på "våldtäckt light". Låter det bra? Antingen är det fascism, alltså ett förtryck av svaga, för att framhäva den egna storheten, eller så är det inte så. Det finns inga light-varianter. Den mesta fantasy jag läser handlar om försvar eller protest mot den sortens beteende, inte främjandet eller hyllande av densamma. Hitintills har jag nästan bara läst fantasy där temat är gott mot ont. Sen kan riktigt bra fantasy ifrågasätta huruvida det är svart och vitt, eller olika grader av grått. Visst, Fantasy innehåller ofta element som skulle kunna tolkas som fascistoida, men jag tycker att det för det mesta är en feltolkning. Ska man hårddra det, så finns det fascistoida tendenser i nästan all samhällsbeskrivande litteratur, och att idag använda termen är lika mycket ett tecken på ens egna politiska preferenser som något annat.

Huruvida "fascistoid" är ett buzzword bland kritiker eller inte gör varken till eller från. På sätt och viss är det ett "buzz"-argument att tala om att vissa saker är "buzzwords" eller att vissa infallsvinklar är "PK".

Det artikelskribenten tar upp, att fantasy som saknar djupare existentiella frågor ofta får en tendens av våldsdyrkan, förakt mot svaghet och förenklade moraliska resonemang, som lämnar efter sig en unken smak håller jag för helt riktigt. Även om "fascistoid" är ett buzzword.

Jag vet inte varför vi inte kan tala om light-varianter av ideologier, och jag ser inte på vilket sätt liknelsen med våldtäckt är relevant.

Självklart gör det till eller från. Använder man sig av fascistoid utan att egentligen förklara varför, så är det bara opportunt. Inte minst om man sågar en film baserat på vad man sett i en trailer. Hon beklagar sig över en replik av Brosnans karaktär, och börjar direkt dra paralleller till USA´s krigföring. För mig är mest ett sätt att kräka ur sig förutfattade meningar. Påminner mig om en recension av en bok om fantasy för många herrans år sedan, där recensenten började med att uttrycka sitt ogillande av genren. Man kan fråga sig varför man överhuvudtaget anlitar en person som uppenbarligen inte gillar det som ska bedömas. Samma sak gäller här.

Jag tycker att jämförelsen med light-våldtäckt är fullt hållbar. Fascism är ingen halvmessyr. Det är förtryck och våldsutövande för hela slanten. Vem vad och varför har väldigt liten betydelse. Eller menar du att light-fascism är när man bara förtrycker de svaga en liten aning? Misshandlar bara med öppen hand? Mördar bara varannan svag individ? Förtrycker några stycken ur de egna leden också?

#7: Det är möjligt att hon drar stora växlar på ett litet underlag (filmtrailers), för all del. Engentligen har jag bara skrivit att jag håller med henne om att det inte sällan finns fascistoida tendenser i dålig fantasy. Det skulle jag vilja läsa mer om än den här korta artikeln.

Dessutom är ditt argument kring fascism ett reductio-argument som vi lika gärna kan vända åt andra hållet. Dessutom håller dina retoriska  frågor inte historiskt (eftersom svaret kan vara "ja" på dem i flera fall). Men om ordet sticker så mycket i dina ögon: hur anser du att man i kulturkritik ska tala just dessa tendenser till våldsdyrkan, den starkes rätt och devalvering av människolivets värde?

Vill tillägga att jag tycker att det är skönt att jag inte längre (som jag gjorde som nördig tonåring) automatiskt hamnar i försvarställning om kritik riktas mot "mina" genrer fantasy och science fiction. Dessutom tycker jag att artikeln vi diskuterar i varje fall kritiserar fantasy utifrån fantasyns egna förutsättningar - kritik som bara är av "öh, det där är ju inte verkligt, vad fjantigt"-karaktär behöver man förstås inte ta på allvar, men som tur är förekommer den mindre och mindre.

Historiskt? Du menar alltså att vi har belägg för light-fascism? Är det en accepterad idologi eller?

Jag ville faktiskt inte göra den här tråden till en diskussion kritikers kunskaper eller inte. Det känns som att det borde kunna höra hemma någon annanstans. Dessutom känns det totalt meningslöst att diskutera ideologiska föreställningar hos kulturkritiker. De är vad de är, och kommer att vara så tills det blir mode att vara på andra sidan.

#9: Alltså, antingen kallar vi bara Mussolinis Italien för fascistiskt. Eller så har vi ett bredare begrepp som är applicerbart på flera länders statsideologi under främst första halvan av 1900-talet. Har vi det berdare begreppet kan vi definitivt peka på gradskillnader.

F.ö. uppfattade jag tråden syfte exakt på det viset, att den var ämnad för diskussion kring kulturkritik (kring fantasy då). Det är ju i varje fall vad trådstarten handlar om.

Meningslös diskussion. Visst finns det kanske värre eller inte. Frågan är bara om det är meningsfullt att gradera helvetet.

- Mina tår brinner, men rumpan är fortfarande kall. Kan jag ana helvetiska tendenser…

Problemet med kritikers syn på fantasy är främst att de dömt den på förhand. Jag försvarar inte all fantasy. Det finns gott om riktig skit. Dock så finns det förbannat mycket kritiker som sågar fantasy av ren hävd, t.ex. skulle jag vilja påstå att det gäller för artikeln i Expressen. För att citera en god vän: "Tänk om något börjar en recension av en bok om svenska arbetareförfattare med att konstatera att hon inte läst Ivar Lo-Johansson och att hon inte gillar svenska arbetarskilldringar." Hade någon tagit det på allvar? Hade det varit acceptabelt att dra till med fascistoida tendenser när man beskriver Millenium-sviten eller någon av Marklunds ganska pissiga böcker? Inte så troligt.

#10 Ska jag vara ärlig vågade jag inte ens hoppas på att det skulle bli någon större diskussion angånde de två artiklarna. Jag ville mest lyfta fram dem eftersom de berör sajtens huvudämne. Så jag tycker det är kul att ni vågar diskutera med varandra om sådana saker så länge alla som vill ge sig in i debatten kommer ihåg att alla får ha sina egna åsikter och kan diskutera dem på ett sunt sätt.

Själv tänker jag inte ge mig in mer i denna diskussion fören jag har sett filmerna (eller om ni fortsätter debattera med pilbåge och långsvärd ). Men det har varit upplysande att läsa det ni har skrivit hittills så fortsätt gärna.

Njae, jag avstår nog vidare debatt, även om det kan vara kul. Men risken är att det blir väpnad konflikt.

För den delen så fördrar jag nog kompositbågar och kortsvärd.

Tråkigt att du inte vill fortsätta diskussionen, jag tyckte att den är intressant och att vi i varje fall höll oss hyfsat på mattan.

Jag håller med om att kulturkritik utan förförståelse och intresse för genren är meningslös (och detta är ju något som fantasy och science fiction drabbas av ganska ofta - och i mindre grad nu än tidigare, som jag uppfattar det). Dock uppfattade jag alltså inte den diskuterade artikeln på detta sätt.

En fråga bara (flera är förstås välkomna att svara): uppfattar du att det kan finnas en ganska unken samhälls- och människosyn inom en del fantasy? Och uppfattar du att det är mer så inom fantasyn än inom andra genrer?

Nu har SvDs Jan Söderqvist recenserat Alice i Underlandet. Recensionen bekräftar den känsla jag fått av hela det här projektet. Dock håller jag inte med recensenten om Harry Potter-filmerna.

Här!

Med risk för att bedriva nekromanti (men det måste väl vara okej på ett fantasy-forum? ) men jag skulle vilja tipsa om nörd-bloggen Piruetts inlägg om just det här med unken människo- och samhällssyn i fantasy. Själva blogginlägget är måhända väl polemiskt, men den efterföljande (och mycket omfattande) diskussionen är mycket intressant.

Fantasy är en ideologiskt vedervärdig genre